Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Social öfversikt. »The Labour Unrest.» Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL ÖFVERSIKT 489
1,000,000 arbetare och af hvars lugna gång icke blott dess
näringslif utan också medborgarnas enskilda ekonomi är i hög
grad beroende.
Både arbetare och arbetsgifvare inom kolgrufveindustrien
äro synnerligen väl organiserade. När fred rådt mellan dem,
har den alltid varit mer eller mindre väpnad; själfva
industriens natur och arbetsmetoder inbjuda gärna till tvistigheter.
Kollektiva förhandlingar och aftal angående arbetsvillkoren ha
förekommit sedan mer än ett halft århundrade tillbaka och
berörde vid konfliktens utbrott öfver 800,000 arbetare.
Förhållandena äro här sålunda helt annorlunda än på den andra
stora krigsskådeplatsen, transportverksamheten, hvilket förtjänar
att annoteras. Inom grufarbetarnes organisation hade bedrifvits
en intensiv agitation från den radikala flygeln för allmän
arbetsinställelse inom hela industrien, hvilken man väntade skulle
medföra en fullkomlig förlamning af hela landets näringslif.
Därigenom skulle grufägarne tvingas gå med på arbetarnas
fordringar, bland hvilka krafvet på en minimilön för hela
kolgrufveindustrien så småningom kommit i främsta rummet.
Härigenom vill man råda bot på en del verkliga missförhållanden,
som förekommit i samband därmed, att arbetarna fått
vidkännas nedsättning i förtjänsten på grund af geologiska och andra
tekniska omständigheter. Det var med andra ord frågan om
garanterad minimilön vid ackordsarbete som var uppe. Den
har ju äfven här hemma kommit åtskilligt buller åstad, senast
vid Trollhättekonflikten, och arbetarnas position har
otvifvelaktigt mycket fog för sig vid sådant arbete, där arbetsförtjänsten
icke kan på förhand beräknas. Dessutom lär 1908 års lag om
åtta timmars arbetsdag för grufvorna ha medfört åtskilliga
anledningar till missnöje. Det kom till förhandlingar i de olika
distrikten, utan att man kunde komma om sams; regeringen
ingrep i februari 1912 utan resultat, och l mars voro så godt
som samtliga grufarbetare i Storbritannien ute i strejk.
Förhandlingarna mellan premierministern, mr Asquith, och parterna
fortgingo emellertid utan annat inflytande på arbetsinställelsen
än att de gåfvo den en lifslängd, som den utan regeringens
mellankomst aldrig skulle ha fått. I slutet på mars såg sig
regeringen tvungen genomdrifva den bekanta minimilönlagen
för kolgrufvorna. Miners’ Federation beslöt att låta frågan om
arbetets återupptagande gå till allmän omröstning, denna visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
