Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitik öfversikt. Balkansituationen efter fredssluten — Ulsterfrågan — Frankrike och Tyskland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klassiskt exempel på vådorna för ett land, ej minst om det är
litet, af en illa underrättad diplomati utan förmåga af
kallblodig uppfattning om situationens kraf och af de nationella
möjligheternas verkliga omfattning. Våra egna erfarenheter af den
politik, som ledde till 1905, lära emellertid hindra oss att kasta
första stenen på den bulgariska diplomatien.
Vill man däremot studera en Balkandiplomati, som bestod
profvet, så erbjuder den i Bukarest nyligen offentliggjorda
»gröna boken» ett fängslande material. Rumäniens ledande
statsmän hade från krisens början föresatt sig att åt sitt land
med tjänliga medel förvärfva den landutvidgning, som kräfdes
för att ej maktbalansen på Balkanhalfön skulle förskjutas på
ett för dess trygghet och framtid ödesdigert sätt. Dokumenten
i »den gröna boken» visa huru målmedvetet och ihärdigt denna
grundtanke fullföljdes trots mer eller mindre allvarligt menade
ryska hotelser. Man kan där också inhämta, huru statsmännen
i Bukarest i segerns stund, när rumänskt kavalleri framträngt
nästan till Sofias portar, klokt böjde af och vaktade sig för att
öfvermodigt förstora de tidigare krafven. De insågo nämligen,
att nu betydde de ryska erinringarna allvar och att för öfrigt
Bulgariens förödmjukande ej kunde drifvas längre utan att man
äfventyrade ett äfven ur rumänsk synpunkt högeligen önskvärdt
framtida godt förhållande mellan de båda folken. Man har
kallat denna rumänska politik tarflig i jämförelse med
Balkanförbundets, därför att den ej beledsagades af verkligt
vapenskifte. Ett dylikt betraktelsesätt förbiser emellertid, att militär och
diplomatisk aktion knappast äro artskilda begrepp vid en nations
tillvaratagande af sina lifsintressen. Något lömskt och
oväntadt angrepp bakifrån var ej heller den rumänska invasionen i
Bulgarien. Den bulgariska politikens ledare hade ju redan vid
första Balkankrigets början, om de ej visste det förut, gjorts
uppmärksamma på hvad de riskerade från rumänskt håll, när de
sände ut sina härar att åt »den bulgariske tsaren» eröfra
hegemonien på Balkanhalfön. Där har för öfrigt också Rumänien
»förtryckta bröders» intressen att bevaka, och korstågsfararnes
segrar öfver halfmånens härar kunde endast väntas göra det
förtrycket hårdare.
Ingen ansvarig statsman lär väl anse den nu skedda
Balkanuppgörelsen som definitiv. Att den endast är provisorisk,
framgår redan däraf, att ett af nationalitetsidén buret eröfringskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
