Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Filosofi och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bittert förtryck och den segerrika resningen mot detta förtryck.
Blott mycket få representanter för den bildade opinionen voro så pass
besinningsfulla som Perthes, den framstående patrioten och
bokförläggaren, hvilken vid underrättelsen om fransmännens segertåg på
tysk mark yttrade: »Som människa och världsborgare gläder jag mig
däröfver, men som tysk borde jag gråta.» Det borde ej heller, tycka vi nu
mer, ha varit lätt äfven för den störste revolutionsentusiast och
»världsmedborgare» att se sin stad tagen i besittning af främmande trupper,
äfven om de välkomnades af befolkningen och kokarder med de
främmande färgerna allmänt buros. Så var t. ex. fallet med Mainz. Där
strömmade befolkningen de franska trupperna till mötes, och bland
de hyllande var äfven Georg Forster, den mainzska bildningsvärldens
centralfigur. Han medtog sin familj och skyndade ut mot
fransmännen. Den första soldat han påträffade, hälsade han med: »Vive
la République!» Svaret blef beskt: »Elle vivra bien sans vous!»
»Hon lefver nog dej förutan!» Man kan ha olika hypoteser om
hvilken tankegång hos fransmannen, som framkallade denna replik:
en föraktfylld förvåning eller något annat. Men säkert är att en
dylik kosmopolitism, som för än så aktningsvärda och välgrundade
kultursympatier kan sätta sitt lands frihet och själfständighet i andra
rummet, städse får sitt hårda straff, om det också först blir af tredje
eller fjärde led det utkräfves. Kanske kan mer än en af de finländske
lagtrogne ämbetsmän och domare, som nu lida bittra öden i ryska
fängelseceller, bland sina förfäder räkna män och kvinnor, hvilka
en gång svikit sina plikter mot fosterland, fäderneärfd stat och lag,
därvid påverkade af samma känslor som talade i Georg Forsters ord.
I novemberhäftet af Finsk Tidskrift har Gabriel Nikander
publicerat en uppsats om »Andliga strömningar i Åbo under den gustavianska
tiden i deras samband med 1808 års finländska politik», hvilken ger
värderika påminnelser och upplysningar hvad Finland beträffar om
den afnationalisering i den ansvariga och bildade klassens
tänkesätt, som härjade på båda sidor om Bottniska viken. I
revolutionsgeneralen Georg Adlersparres bekanta tidskrift »Läsning i blandade
ämnen» utvecklade A. G. Silverstolpe, sedermera en af
grundlagsförfattarne, satsen att »man har ett fosterland under en god regent, men man
har ej något sådant under en elak.» Det vore oriktigt att främst tänka
på fosterlandets makt och själfständighet: »gör först ett folk lyckligt,
så blir det själfständigt.» Sam Clason har med rätta sammanfört
dylika utslag af tankegången och instinkterna hos 1809 års män med
ett yttrande af Lars von Engeström, sedermera utrikesminister 1809,
i hvilket han skildrade skillnaden mellan sig och sina båda bröder
inom adelsoppositionen mot Gustaf III, hvilken de alla tre tillhörde:
»Frågan var egentligen mellan oss, böra vi först arbeta mot Ryssland
eller mot konungen? Jag var af den förra tanken, mina bröder af
den senare.» Bägge ståndpunkterna ansågos moraliskt och
intellektuellt jämnställda, snarast med en öfvervikt för den senare. Männen
kring Gustaf IV Adolf, 1809 års koryféer, hyllade den med öfvertygelse.
I våra dagar kan man få se ungsocialdemokraternas förkunnelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
