Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Filosofi och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Silverstolpeska lärosatserna afstraffas af ledande svenska
socialister.
Annorlunda var det för ett sekel sedan. Då kunde midt under
brinnande krig professor Jacob Tengström vid Åbo universitet i sina
statsvetenskapliga föreläsningar förkunna att »det är ju detsamma,
under hvilken regering vi lefva, allenast vi få lefva i fred och lugn».
Om det förnuftiga handlingssättet för ett folk, som blifvit kufvadt
i ett orättmätigt krig, talade en annan akademisk lärare dessa ord;
»De besegrade gifva sitt samtycke nog lätt: emedan skillnaden icke
blifver synnerligen stor, hvilkendera makten de lyda, och emedan de
vanligen behandlas med billighet.» Den som så yttrade sig var ingen
mindre än Porthan. Tengströms och Porthans lärjungar voro i sin
handlingskraftigaste ålder 1808—09.
Nikander lämnar tänkvärda upplysningar om fredsbeprisandet vid
Åbo akademi under den tid, då den vid Finlands förlust
ansvarsbärande generationen växte upp. Smittan hade trängt djupt. Han
upplyser att man t. o. m. »vid en hyllning af krigaren amiral Stedingk och
vid en sådan rent militärisk fest som en faninvigning vid Åbo
linieregemente främst tänkte på den ljufva freden och upprördes af krigets
hemska minnen». Så förbereddes Finlands underkufvande och
sorgespelen hundra år senare. — Vi nutida svenskar ha närmast att minnas
orden om att den som ännu står må se till att han ej faller.
Den finländske författarens slutord lyda:
»En jämförelse mellan förhållandena i Preussen 1806 och i Finland 1808 är
lärorik. Ziegler berättar, hurusom guvernören i Berlin (såsom kändt ett af
upplysningens högkvarter i Tyskland), von der Schulenburg, omedelbart efter
slaget vid Jena lät i hufvudstaden proklamera, att lugnet nu vore den främsta
medborgarplikten. Hånande tidens eudämonistiska och passiva medborgarideal
utropar Lamprecht om samma tillfälle: »Var det icke själfklart, att sju
preussiska ministrar omedelbart aflade trohetsed till Napoleon utan att invänta
tillstånd därtill af sin konung. Affallet var allmänt; de bildade visade sig till en
början oförmögna att ens förstå olyckan, än mindre att rätta sitt handlingssätt
därefter.» Dessa händelser voro utan tvifvel kända i Åbo 1808, och det synes
mig, att det akademiska konsistoriets, hofrättens, domkapitlets och
landshöfdingens hållning under kriget böra ses mot samma andliga bakgrund som
händelserna i Preussen.»
Författaren i Finsk Tidskrift hade nämligen anfört talande bevis
på dessa myndigheters och mäns förvända och ödesdigra
sinnesriktning. Här i Sverige ha vi blott alltför mycket att minnas af just
samma art på än mer ansvariga poster och bland de män, som
närmast omgåfvo Gustaf IV Adolf. Ofvan citerade slutord behöfva blott
sammanställas med den yngre Trolle-Wachtmeisters skarpa ogillande
af konungens proklamation till Finlands befolkning med maning att
gå man ur huse mot fienden: — »När konungarne i Preussen och
Neapel samt kejsaren af Österrike lämnade sina stater i fiendens
våld, uppmanade de folket att vara stilla; och de hade ändå hopp
om att kunna komma tillbaka och försvara resningen. Öfver hvems
hufvud bör detta blod komma, som ryssarne gjutit i Finland i
anledning af folkresningarna där?» Inför en af Sveriges utmärktaste och
hederligaste män, som talar å egna och sin far riksdrotsens vägnar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
