Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigvård och välgörenhet. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syn att se en familj, som säges sakna medel att gifva barnen ett
ordentligt mål varm mat om dagen, hvilket nog inom en viss
ram kunde åstadkommas för en jämförelsevis billig pänning,
låta dem få »tio öre till bio» hvartdera flera gånger i veckan;
eller man ser en mor oupphörligt köpa billiga leksaker, som
barnet förstör på några timmar, samtidigt med att hon låter
det gå med trasiga strumpor eller sakna de nödvändigaste
underkläder. — Men detta tangerar frågan om lyxen och dess
utbredning inom alla samhällsklasser, hvilken fråga nog tarfvar
sitt särskilda kapitel.
Ack, att jag kunde »tala med människors och änglars
tungor» för att afhålla människor från att fördärfva hvarandra,
utan i stället göra allt för att hos sig själfva och andra skapa
en förnöjsamhetens, flitens och sparsamhetens ande! Men vägen
dit går hvarken genom jämmer och veklagan för egen eller
andras del eller genom ett evigt skramlande med slantar, utan
genom ett allvarligt, ihärdigt och målmedvetet arbete.
Men, frågar kanske någon, som haft tålamod att genomläsa
ofvanstående, hvad är att göra? Hur skall man ställa sig till
det otvifvelaktigt oerhördt svåra problemet, afhjälpandet af
fattigdomen och nöden? Min personliga öfvertygelse är, att i detta
fall som i så många andra det är klokast att låta arbete och
ansvar följas åt, att lojalt inordna sig under en gemensam
ledning, visserligen med rätt till kritik, utan att som
odisciplinerade soldater ströfva omkring på slagfältet; att aldrig kasta ut
pängar blott för »glädjen att gifva» utan att först samvetsgrant
taga reda på deras användning, men först och sist att inskränka
den enskilda välgörenheten och få de fattiga så mycket som
möjligt in under den legala fattigvården, så att det icke händer
som med en af Sv. D:s protegéer, att familjen i fråga vid
undersökning visade sig ha understöd från 12 olika håll.
Detta att drifva de fattiga in under fattigvården kan låta som
ett hårdt tal, och jag vill försöka motivera det. All fattigvårds och
välgörenhets yttersta mål är ju att de så vidt möjligt skola göra sig
själfva öfverflödiga; och första steget som leder dit är naturligtvis
att människor fostras till att så långt som möjligt hjälpa sig själfva
och sina närmaste. Fattigvården, rätt handhafd och
samarbetande med privata institutioner, hjälper de behöfvande men
alltid under det uttryckliga villkoret om återbetalningsskyldighet
i mån af förmåga, och den saknar icke maktmedel att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
