Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fattigvård och välgörenhet. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtvinga villkorets uppfyllande. Redan detta är ett godt, det gör
att den fattige icke i onödan söker hjälp; vidare har
fattigvården många organ till att skaffa upplysningar, så att den fattige
icke genom falska uppgifter kan tillnarra sig en hjälp eller en
form af hjälp som han icke bör hafva — betydelsen häraf ligger
i öppen dag; och slutligen har fattigvården medel att hjälpa
just dem i en familj som böra hjälpas och hvar och en på
lämpligaste sätt. — Ännu ett påstående vill jag våga, ehuru det
låter som en paradox: för en fattig med verklig hederskänsla
bör hjälp af fattigvården vara mindre förödmjukande än
välgörenhet: 1:o) därför att den kan återbetalas och således icke
behöfver anses annat än som ett lån, och 2:o) därför att den
fattige som medborgare i ett samhälle, hvilket han i sin krafts
dagar på ett eller annat sätt tjänat, har kraf på hjälp af detta
samhälle då han icke längre kan hjälpa sig själf; men ingen
af dessa förutsättningar passar in på den hjälp en enskild
person lämnar honom af välvilja eller nyck.
Naturligtvis vill jag icke med det ofvan sagda ha påstått, att
all privat välgörenhet är af ondo, särskildt icke när den utöfvas
organiserad och målmedvetet; men att, som nu sker, låta den
flyta ut öfver alla bräddar är utan allt tvifvel folkfördärfvande.
Det vore naturligtvis orättvist att förneka tillvaron af fall, där
en mera personlig hjälp än fattigvårdens är berättigad och
välsignelsebringande. Detta gäller kanske mest de s. k. pauvres
honteux, för hvilka fattigvårdens summariska metod ökar
fattigdomens plåga utan att vara nödvändig; men sådana fall äro
jämförelsevis få, och den slappa tanklösa hjälpen genom blotta
penninggåfvor utan personlig insats är äfven där af ondo.
För det privata hjälparbetet finnes så oändligt mycken
användning inom den legala fattigvårdens ram, att den verkligt
intresserade och för sina lidande medmänniskor ömmande kan
finna nog och öfvernog af allvarligt, ansvarsfullt arbete.
Min personliga erfarenhet under de mer än tjugu år jag på
olika sätt stått i förbindelse med de fattiga är, att den legala
fattigvården här i Stockholm mer och mer humaniserats, och
att vi f. n. genom trycket nerifrån och den därmed
sammanhängande popularitetsjakten löpa fara att också inom
fattigvården smittas af sentimentalitet och slapphet. Faran härvid vore
ofantlig just nu, då genom Brännkyrkas redan skedda
inkorporering stadens fattigvårdsutgifter stegrats och komma att stegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
