Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LITTERATUR
nuvarande skick gapar mellan de handlande personernas karaktärer
och deras handlingssätt. Redan från början frapperas man af den
oförklarliga lättvindighet, hvarmed den arbetsamme, praktiske Markus
Gille anknyter sin förbindelse med Marjanna; yttermera stegras denna
känsla då man längre fram får höra hur otroligt lättvindigt han går
tillväga för att skaffa en lämplig hustru till sitt ensliga skärgårdshem;
det hade varit bra mycket klokare att annonsera i Dagens Nyheter.
Ej heller förstår man hvad som kan leda Alma Wittfogel att kasta
bort sig åt den särdeles osympatiske, men för öfrigt ganska trovärdigt
tecknade målaren Seth Leander. Mellan dem kan man knappast tänka
sig något närmare föreningsband, och författarinnan har icke heller
lyckats skänka någon verklighetsfärg åt skildringen af deras samvaro.
Man har det bestämda intrycket att författarinnan byggt sin bok efter
en på förhand uppgjord plan, enligt hvilken bägge parterna skulle
göra ungefär lika många dumheter men endast den ena få sota för
dem. Som det nu är, har emellertid hela denna beräkning slagit fel,
dels af förut antydda skäl, dels äfven därför att man egentligen aldrig
får något intryck af att Alma Wittfogel har något mera väsentligt
obehag af allt det skvaller för hvilket hon är utsatt. Hon blir
visserligen föremål för ett närgånget försök till närmande från en ung herre
som arbetar på samma kontor som hon, men efter ett par afvisande
ord är han genast slagen på flykten, och då hon själf i sväfvande
ordalag antyder för sin chef, att hon känner sin ställning svår, får hon
endast till svar några särdeles förståndiga ord om att han hvarken
har tid eller lust att fästa sig vid alla de historier som folk roar sig
med att sprida ut. Detta försvagar i ej ringa grad intrycket af själfva
hufvudtesen i arbetet och gör läsaren en smula skeptisk mot
författarinnans allmänna tendens, alldeles bortsedt från dess faktiska
berättigande.
Men om man tar Marika Stjernstedts bok som blott och bart en
skildring utan några särskilda undermeningar, så kan man ej undgå att
erkänna att den äger åtskilliga och ganska betydliga förtjänster. Sin
förmåga af karaktärisering har författarinnan i detta arbete nedlagt
hufvudsakligen på bifigurerna, af hvilka flera äro alldeles förträffligt
skildrade; bland dessa förtjäna att framhållas det obarmhärtigt sanna
och träffade porträttet af Agnes von Mevius. Fastän författarinnan
blott tecknat henne relativt flyktigt, har hon dock lyckats gifva en
alldeles ypperlig bild af en typisk socletetsdocka, hvars tillvaro upplöses
i en rad af osammanhängande bagateller, som aldrig sett så mycket af
lifvet att hon öfver hufvud taget uppfattat att det äger några
allvarliga uppgifter och hvars känslolif under ett halft dussin säsongers
banala sladderkonversationer mist allt hvad det möjligen ursprungligen
ägt af äkta och oförfalskade element. En skarp och genomträngande
observationsförmåga röjer sig äfvenledes i skildringen af Agnes’
försök att fylla ut sitt lif genom nya erotiska erfarenheter; författarinnan
har utan allt medlidande blottat den blandning af nyfikenhet, begär
efter nya sensationer och oäkta känsloromantik som ligger på botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
