- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
174

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett trehundraårsminne. Af Ivar Afzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 IVAR AFZELIUS

samt med handlingsskrifvarne först skrifva akterna rena, dem
fliteligen kollationera och öfverläsa. När det skedt är, skola
de tillställas tvenne bisittare ad referendum». Referenterna
skola därefter »summarie» redogöra för målet och yttra sin
mening. Domen bestämmes af pluraliteten, med utslagsröst för
presidenten. Något omröstningsprotokoll föres icke. När
»dom-hafvanden och assessores» öfverlägga till dom, skall väl
sekreteraren med rättegångsskrifvarne vara tillstädes och »granneligen
uppteckna hvad skäl och bevis enhvar förer och brukar och
därmed stadfäster sin mening, på det domen kan dess bättre blifva
författad och koncipierad. Men hvad i så måtto blifver
förhand-ladt, skola de behålla hos sig intill sin dödsstund och det för
ingen uppenbara.»

Hofrättens fullmakt är såsom nämndt daterad den 16 febr.
1614, men först den 19 maj skedde det högtidliga
öppnandet. Då, heter det i protokollet, höll herr Axel Oxenstierna,
riksens kansler, en skön och härlig oration. Närmare förmäles
därom icke i protokollet; men en aktuarie Sandeman, som vid
början af 1700-talet gjorde några ännu bevarade anteckningar
om hofrättens instiftande, säger att talet »gick in genere derpå
ut: nihil divinius, nihil magis regium est quam iudicare»1.
Sedan talet hållits, upplästes fullmakten och därefter ämbetsederna,
hvarefter de i fullmakten nämnde stego fram och lade sin hand
på lagboken, hvar i sin tur och ordning »bedjande sig Gud så
sant hjälpa som han den ed troligen hålla ville».

Den 22 maj hölls hofrättens första arbetsplenum. Det upptogs
helt och hållet af en framställning från Erik Göransson, hvilken
sökte visa att två ledamöter, Michel Olofsson och Johannes
Messenius, vore hans vederdelomän och därför borde, när hans mål
förekomme, »såsom vilduge vräkas utur rätten». Denne Erik
Göransson kom att under de begge första sessionerna upptaga
hofrättens tid mer än någon annan. Han var son af Erik XIV:s
Göran Persson och är känd under det namn han efter sin faders
adliga vapenmärke upptagit, Tegel. Han hade varit en
hufvud-person i Karl IX:s s. k. skrifvareregemente och vetat att
begagna de sönderslitna tiderna för att bereda sig fördelar. Han
synes också ha vid denna tid stått mycket väl hos Gustaf Adolf.
Nu väntade honom reaktionen, och han visste det. Han sökte
derför jäfva åtminstone sina värsta antagonister. Jäfvet förkasta-

1 Intet är gudomligare, intet mera konungsligt än att döma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free