Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Ett nytt arbete om det moderna Ryssland. Af Helge Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 231
mån med det ofta förbisedda förhållandet, att regeringen rent
organisatoriskt sedt har en starkare ställning efter 1905 än förr. I och
med inrättandet af ministerrådet och ministerpresidentposten skapades
möjligheter för en mer enhetlig och målmedveten regeringspolitik än
tidigare, då de enskilda fackministrarna vanligen härskade enväldigt
inom sina resp. förvaltningsgrenar, men vid kompetenskonflikter gärna
ställde till blodiga pennfejder med hvarandra. Naturligtvis har den
traditionella författningsanarkin icke med ett slag kunnat bringas ur
världen, och mycket beror i det fallet af ministerpresidentens
personlighet; det fordras nog också där en Stolypins järnhand för att hålla
de stridiga viljorna i styr.
Hvad den enskilde medborgaren framför allt hoppades af
frihetsrörelsen var icke konstitution och duma, utan ett lagligt skydd för
sin personliga rättssfär, ett afskaffande af den trångbröstade
polisstatens många besvärliga inkvisitionsreglementen. De många löftena
i manifestet af den 17 oktober 1905 bådade i det fallet en ny dag,
och på vissa områden (såsom den konfessionella frihetens) hafva dessa
blifvit åtminstone halft inlösta. Men också endast på vissa — ännu
ljuder öfver allt Ryssland med indignationens accent ropet på
nepri-kosnovennost litjnosti, den enskilde medborgarens okränkbarhet, och
ännu besvaras detta rop med periodiska påbud om de
undantagstillstånd, som ge administrationen vidsträckta befogenheter att
godtyckligt bötfälla, inspärra eller förvisa. Hoetzsch döljer icke de olyckliga
följderna af detta system och fäster särskildt uppmärksamheten vid
dess demoraliserande inverkan på förvaltningsorganen själfva, från
guvernörerna till polishejdukarna af lägsta grad. Måhända har man
dock att i allt detta se icke blott ett utslag af administrationens
härsk-lystnad och slentrian, utan också en form af det ryska lifvets
circn-lus vitiosus: seklers förtryck och godtycke från de styrandes sida har
hos de styrda alstrat en revolutionär, kosackisk frihetskänsla, som
knappast kan förenas med personligt ansvar och personlig
själfdisci-plin. Den, som var i Petersburg under månaderna närmast efter
oktobermanifestets utfärdande, då den sammanstörtande
censurlagstiftningen lämnade fältet fritt åt tryckpressarna, fick i hvarje fall bland
annat intrycket af en lössläppt liderlighet i ord och bild, hvartill ingen
västerländsk storstad känner ett motstycke — och våra svenska
sedlighetsagitatorer skulle måhända efter en sådan erfarenhet, med
ny-vaknadt sinne för nyanser, något dämpa sin ton.
Ett särskildt intresse har Hoetzschs framställning af den moderna
ryska nationalismen och nyare panslavistiska strömningar; ingen fråga är
ägnad att hos Rysslands grannar följas med en så vaken
uppmärksamhet. Äfven på denna punkt spårar man hans sträfvan att gifva
Ryssland hvad Ryssland tillhörer och att förstå den riksryska
politiken ut från dess egna förutsättningar; hans tonfall då han särskildt
i denna fråga afvisar alla närgångna råd från utländsk sida såsom
förmätna och olämpliga, verka ibland direkt som ekon från
Petersburg. Hans synpunkter äro för öfrigt här som öfverallt af den
realpolitiska sort, som måste vara hans landsman Max Weber högst mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
