Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Den moderna vetenskapens genombrott i svensk historieskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 DAGENS FRÅGOR
mekaniska och atomistiska och så införde ändamålsbegreppet i
historien. Med denna uppfattning af nationerna såsom genom tiden
fort-lefvande organismer, utvecklande sig efter inre lagar och genom
anpassning efter faktiska lifsbehof, kommo både nödvändigheten och viljan
att förstå förflutna kulturformer och deras bärare, att lefva sig in i
förflutna generationers lif och tankegång. Såsom konsekvens af den
organiska uppfattningen kom äfven tanken, att all historisk utveckling
sker mot ett mål, all utveckling behärskas af nödvändiga lagar,
d. v. s. den historiska idéläran.
Sitt ursprung hade ofvan antydda åskådning hos Burke och den
engelska nytoryismen samt vandrade därefter öfver till Tyskland, där
den redan låg bakom Steins reformarbete. Den förste förmedlaren till
svenskt kulturlif var Benjamin Höijer, som särskildt utvecklade
ändamålsbegreppet i historien, och bredvid honom Hans Järta, hvilken
står såsom en banbrytare för det organiska statsbegreppet. På
historievetenskapens område fördes de nya tankarne ut i lifvet af Geijer,
hvars äkta och färdiga häfdateckning betyder inbrottet af den
egentliga moderna epoken inom vår historieskrifning. I den öfvervikt det
spekulativa elementet särskildt i Geijers tidigare arbeten intager öfver
det empiriska vill Stavenow se ett omodernt drag. Först hos lärjungen
F. F. Carlson kommer enligt Stavenow det empiriska elementet fullt
till sin rätt, och först med hans arbeten skulle man alltså kunna
känna sig på den svenska historieskrifningens fullt utvecklade
moderna ståndpunkt. I hvad mån denna värdering blir den svenska
historiografiens sista ord om »Sveriges historia under konungarne af
det Pfalziska huset», må lämnas osagdt.
Ur den fina karakteristiken af den Geijerska historieskrifningen må
blott framhållas en hufvudpunkt. Stavenow betonar där, att det var
i statens eller den politiska organisationens utveckling Geijer fann
den principiella bärande faktorn i svenska folkets historia. I
statslifvet framträder på yppersta sätt folkindividualitetens andliga
begåfning och lifskraft. Statsandan eller nationalandan är just viljan och
kraften att lefva fullt och fritt, att göra sig gällande bland folken,
att utan hinder allsidigt utveckla egna anlag och tendenser. Det är
icke den enskilda odlingens glans, som bestämmer ett folks storhet
utan det statligt nationella lifvets styrka, ty däri uppenbarar sig
folkindividens lifsduglighet och viljekraft. Då statsidén väsentligen varit
knuten vid konungadömet, blir detta den bärande centrala institutionen
i vår historia.
Denna quinta essentia af Geijersk historieuppfattning har också
framför andra tryckt sin prägel på den mans historiska förkunnelse,
som senast lämnat Geijers lärostol. Det lider nog heller intet tvifvel,
att den mer kanske än något annat bidragit att skänka Harald Hjärne
det stora inflytande han i ett fjärdedels århundrade utöfvat på
generationer af lärjungar. Samma åskådning står ock i centrum af hans
efterträdares historieuppfattning, och den Geijerska traditionen är
sålunda obruten. Detta häfdande af statslifvets kraftiga växt
såsom ryggraden i vår kulturutveckling öfver hufvud bildar ock det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
