Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättslösheten i Ryssland. Af P. Olberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke finner stöd i lagen, utan måste gifva allmänna anvisningar
i human anda. Men dylika anvisningar äro för de lokala
myndigheterna mindre fattbara än möjligheten att oupphörligt
inblanda sig i befolkningens göranden och låtanden, kontrollera
graden af pålitlighet och hålla befolkningen i sina händer. I
afseende på arresteringarna konstaterade Lopuchin, att de
användas af gendarmmyndigheterna i vidsträckt mån utan
kontroll af prokuraturen och ofta tvärtemot lagens tydliga bud.
Hvad beträffar administrativ utvisning, så försäkrade han, den
förre chefen för polisdepartementet, att denna »uppretar
befolkningen och därigenom sprider den revolutionära rörelsen öfver
hela Ryssland, så att vi i närvarande stund redan känna fall af
framgångsrik regeringsfientlig propaganda i Jakutska området i
Sibirien». Lopuchin erkänner, att man med förordningarna af
1881 om förstärkt skydd icke vunnit det mål, för hvilket de
utgåfvos, utan att de i många fall ledt till raka motsatsen.
Oaktadt dylika särskildt kompetenta domares uttalanden om
ändamålslösheten af undantagslagarna, oaktadt deras af en
mångårig erfarenhet bevisade fullkomliga oduglighet, existera
fortfarande dessa lagar. Undantagspolitiken härskar oberoende af
att Ryssland nu skall vara en konstitutionell stat; och man kan
lätt föreställa sig, huru den »konstitution» skall vara beskaffad,
som kan trifvas vid sidan af sådana lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
