Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN EN KRISTEN MED GODT SAMVETE
DELTAGA I SITT LANDS FÖRSVAR?
AF LEKTOR AUGUST JOHANSSON
På anmodan af Uppsalastudenternas försvarsbyrå höll jag
under senaste julferier på några orter ett föredrag öfver
ofvanstående fråga. Med anledning af föredraget uppstod sedermera
en rätt långvarig polemik i en Söderhamnstidning. Efterföljande
uppsats återger i hufvudsak föredraget, men ett och annat har
blifvit något bearbetadt med hänsyn till den nämnda polemiken
eller uteslutet med hänsyn till tidskriftens utrymme. Då
föredraget således inte framträder i sin oförändrade gestalt, har
det synts mig riktigast att i fråga om tillfälliga hänsyftningar
o. dyl. alldeles stryka föredragskaraktären.
»Frid på jorden!» — den hälsningen ljuder oss hvarje söndag
till mötes i våra kyrkor. Men se vi oss omkring för att finna,
hur det faktiskt står till på jorden, då måste vi nog säga, att
de orden nu lika väl, som när de först ljödo, mera uttala ett
framtidshopp än en verklighet. Det allmänna tillståndet på
jorden bär nog alltjämt mera ofridens än fridens prägel. Hur
kan detta vara möjligt efter 1900 års förkunnelse af
fridsbudskapet? Jag vill inte inlåta mig på något försök att utförligt
besvara den frågan; jag vill bara i förbigående peka på en
orsak. Man har så ofta glömt det sammanhang, i hvilket
frids-budskapet står. Man har glömt, att det heter: »Ära vare Gud i
höjden och frid på jorden». Människorna ha inte velat ge Gud
äran utan ha behållit den för sig själfva; då ha de heller inte
fått frid hvarken inom sig själfva eller med hvarandra.
Men det är inte frågan om ofridens orsak, som nu skulle
sysselsätta oss, utan det är frågan, hur en människa, som vill
vara Jesu Kristi lärjunge, skall bete sig gent emot denna
faktiska ofrid. Och det är inte heller den frågan i hela sin vidd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
