Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 AUGUST JOHANSSON
sådana som familjer och folk. Ty den saken var någonting för
en jude alldeles själfklart. Att man och hustru och barn höra
tillsammans och bilda en enhet, att judarna voro ett folk för
sig, alla hörande tillsammans med hvarandra men bestämdt
skilda från samariter, romare och andra främlingar, detta var
sådant, som sedan århundraden tillbaka hade gått i blodet på
allt, hvad judar hette. Att förkunna den saken för judar, det
var lika öfverflödigt som att förkunna, att Gud skall dyrkas
utan bild. Om denna sistnämnda sak talar Jesus aldrig, men
inte faller det för den skull någon in, att han skulle ha böjelse
för bilddyrkan. Nej, orsaken är, att han inte behöfde tala
därom — hans åhörare hade reda på det ändå. Så också med
fosterlandskärleken. Det vore lätt att ur Gamla testamentet draga
fram rikliga bevis på glödande judisk fosterlandskärlek. Men
det är utan tvifvel öfverflödigt. Vi veta alla utan att ta upp
tiden med exempel, att judarnas sinnesstämning var sådan, att
de inte behöfde någon uppmaning till fosterlandskärlek men väl
behöfde varningar för att låta fosterlandskärleken slå öfver till
sin vrångbild, hat och förakt för främmande folk. Detta är
därför också, hvad Jesus ger dem.
Men har man något så när öra för ordens klang och inte bara
för hvad de direkt utsäga, så hör man i själfva verket mer än
en gång fosterlandskärleken ljuda sig till mötes i Jesu ord. Låt
oss komma ihåg ord sådana som dessa: »Vi tillbedja, hvad vi
känna, ty frälsningen kommer från judarna». — »Ställen icke
eder väg till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk
stad, utan gån hellre till de förlorade fåren af Israels hus.» —
»Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren af Israels
hus. Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta
det åt hundarna». — »Jerusalem, Jerusalem, huru ofta har jag
icke velat församla dina barn, liksom hönan församlar sina
kycklingar under sina vingar! Men I hafven icke velat.» Hvar
och en af oss kan på egen hand sättta in dessa ord i deras
rätta sammanhang, så göra de ett ännu starkare intryck af
fosterlandskärlek — kanske jag rent af vågar säga nationalstolthet —
är när de så här anföras fristående.
Om det nu så förhåller sig med Jesus, hvad kan en Jesu
lärjunge däraf lära för sitt eget lif?
Jo, att det inte finns några människor i allmänhet, utan att
hvarenda människa, som lifvet för oss i beröring med, möter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
