Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Frihetsmannen vid makten. Af Ernst Nathorst-Böös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 301
till massorna: »Upp, upp till kamp! \7i skola befria Eder från
tryckande bojor och tyngande bördor» — och säga detta utan vidare
kommentarier, så att massorna ej tvingas underkasta sig den
intellektuella ansträngningen att göra klart för sig, hvilka bojorna äro,
och om bördorna så lätt låta sig aflyftas eller tilläfventyrs äro
nödvändiga ingredienser i ett af bekymmer tyngdt jordelif. Man lifvas
af frihetsbegärets dunkla drift och klasshatets brandröda lidelse. Det
är nog — äfven för demokratiens ledare.
Bland de Stridsbergska artiklarna märkas först och främst de, som
beröra parlamentarismen och diskussionen om parlamentarismen i
vårt land. Bland dessa är hans uppsats »Engelsk parlamentarism»
till större delen rent refererande. Den vill lämna allmänheten en
inblick i hur den parlamentariska mekanismen fungerar i
parlamentarismens gamla klassiska land, England, en inblick i hvad
parlamentarismen där, praktiskt sedt, innebär — något som folk i det
hederliga Sverige har bra litet aning om och en sak, däri samtliga de
liberala evangeliernas ord äro i ovanligt hög grad
fragmentariskt-apokryfiska. Artikeln är f. ö. ypperlig: klar och koncis och
intressant utredande. Det är egentligen på den allmänna okunnigheten,
de liberala ledarna här kunnat lefva högt, liksom — när det gäller
försvarsfrågan — på bristen af insikt om de offer, som vården om
Sveriges yttre trygghet oundgängligen kräfver. Det dimmiga töcken,
i hvilket hela talet om parlamentarismen varit inhöljdt och som tett
sig desto mera mystiskt lockande genom de få och väl valda
solstrålar, man låtit snedda in, har gjort, att detta för vanliga dödliga torra
ord har fått en poesi öfver sig och väckt känslor, som hr Stridsberg
lika sant som kvickt karakteriserar. »Hr Staaff hänvisar emellertid
till denna parlamentarism på alldeles samma sätt som
samhällsför-bättrare under upplysningstiden hänvisade dåtidens Frankrike och
Sverige till kinesernas visa inrättningar och Otaheitis föredömliga seder.
Det befanns sedermera, att man misstagit sig» (s. 72). Lika sanna äro
de ord (se s. 96), med hvilka hr Stridsberg affärdar hela idén, att ett
land med våra månghundraåriga traditioner helt plötsligt skulle
lyck-liggöras genom modernisering af vår författning efter engelskt snitt.
Hr Stridsbergs uppfattning af hvad hr Staaffs af honom själf
praktiserade parlamentarism innerst inne är, stämmer märkligt öfverens
med professor Nils Stjernbergs (se en artikel i »Aftonbladet» den 19/2
1914, benämnd »Folkomröstningen»); och med denna uppfattning som
utgångspunkt gör hr Stridsberg en vidräkning med de »tendenser att
realisera den engelska läran om parlamentets allmakt utan hänsyn till
att allt envälde, äfven utöfvadt af folkrepresentationen och i dess namn,
är af ondo» (sid. X—XI). De framtidens historieskrifvare, hr Karl
Staaff nyligen visade sig stå i mystisk kontakt med, komma
visserligen att sanktionera den grunduppfattning, som ligger bakom denna
vidräkning.
Hr Stridsberg har under sin publicistiska verksamhet — de här
samlade artiklarna ha stått att läsa å ledareplats i Svenska
Dagbladet — fått från radikalt håll röna mvcket klander för sitt bruk af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
