Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Upsala universitets historia - Kulturkampens historia i katolsk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Annerstedt har samvetsgrann detaljforskning varit a och o, och han
har sannerligen icke sparat någon möda vid den. Så är hans verk
först och sist en forskarebragd, den rikaste skattkammare af
upplysningar om Upsala universitet, i detta hänseende säkerligen med få
om ens några motstycken inom litteraturen. Därtill äro alla dessa
detaljer skickligt sammanfogade i ett historiskt helt, så att universitetets
öden och dess ledande mäns gärningar under olika perioder klart
framhållas.
Om Annerstedts verk sålunda gifvetvis står på en betydligt högre
nivå än åtminstone flertalet af dess föregångare, gör det å andra
sidan inga anspråk på att ha sagt det sista ordet. Det hade i själfva
verket varit en öfvermänsklig prestation att samtidigt med
detaljforskningen lämna en uttömmande redogörelse för det allmänna
vetenskapliga arbetets utveckling från skolastiken fram till den filologiska
forskningens och den moderna naturvetenskapens genombrott. Hvad
man skulle kalla universitetets förutsättningar, har sedan 1870-talet
blifvit rikt belyst, för Sveriges del särskildt genom Schücks
undersökningar, hvarför det ej kan förvåna, om inledningspartiet hos
Annerstedt numera förefaller ofullständigt. Lika naturligt är, att de forskare,
som taga sig till uppgift att skildra någon särskild vetenskaps genesis
och evolution, skola ha möjlighet att gifva en både rikare och
framför allt mera systematisk teckning, än här skett. Men, det är också
säkert, att de därvidlag oupphörligt skola ha att ösa ur den rika
vetandesbrunn, som Annerstedt nu ställt till deras och alla för svensk
kulturutveckling intresserades förfogande.
Den frejdade författaren, som den 7 sistlidne juni fyllde 75 år, har
låtit förstå, att verket numera får från hans sida betraktas som
afslutadt. Så lifligt detta än måste beklagas af alla, som hoppats att
få se honom skildra äfven det sista seklet af Upsala universitets
historia, har man framför allt orsak att med lifligaste tacksamhet mottaga,
hvad han fullbordat. När dåvarande docenten Claes Annerstedt
mottog uppdraget, anade nog hvarken han eller hans uppdragsgifvare,
hvilken omfattning arbetet skulle taga och hvilken möda det kräfde.
Att han nu, jämte en lifsgärning på annat område, som ensamt den
kunde synas mer än tillräcklig för vanliga mått, bragt verket fram
till 1800-talets inbrott, länder honom till varaktigaste berömmelse. His
in imaginibus te secla peracta salutant läses på medaljen öfver
universitetsjubiléet 1877. Satsen gäller i mångfaldigad grad om
Annerstedts verk, fastän ett af universitetets sekler — det genom Geijers bild
företrädda — däri måste saknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
