Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gilbert Keith Chesterton. Af Ernst Nathorst-Böös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILBERT KEITH GHESTERTON . 429
säger han, inom detta läger en afgjord känsla af att vissa
förhållanden i nutiden äro af ondo, man betecknar visserligen ett
visst handlande hos människor såsom socialt mindervärdigt,
och man har ögat öppet för, att det vid denna tillvaro såsom
totalitet häftar brist. Men dels är det väsentliga ej, att man
ser allt detta. Det väsentliga är att i sitt inre hafva en
oemotståndlig bild af den strålande ljuskälla, hvilken man innerligt
omfattar såsom det goda. Detta saknas. Jå, man har
knappast positionen klar, när det är fråga om det onda: »En
person brännmärker äktenskapet som en lögn och brännmärker
sedan aristokratiska äktenskapsbrytare för att de behandla det
som en lögn. En person af denna skola går först till ett
politiskt möte och klagar öfver att vildar behandlas som djur;
sedan tar han hatt och paraply samt går till ett
naturvetenskapligt sammanträde och bevisar att de i det allra närmaste äro
djur» (Orthodoxy).
Chesterton står slutligen fullständigt främmande för den
positiva idealitet, man tilläfventyrs kan finna hos modernismen.
Deras vägar äro icke hans vägar, och alla vägar leda ej dit
hans leder — till Rom. Att motivera etiken med hänvisningar
till läkares hygieniska recept, med tal om hvad kommande
generationers väl kräfver, är för Chesterton att förinta den.
Modernismen vill som djäfvulen i den kvalmiga mardröm om
denna åskådnings seger och undergång, Chesterton diktat i The
Ball and the Cross, gärna hafva lifvet heligt men ej lifven. I
denna excentriska berättelse, liksom på ett flertal andra
ställen i Chestertons böcker, kommer hans missaktning och hat
mot moderna psykiatrici och mot eugenikens hårda och trånga
prästerskap, fram.
Det är framförallt två känslor, som behärska de moderna —
den ena kanske utan att ännu hafva medfört några större
praktiska konsekvenser.
Man fruktar döden och vill lefva länge. Chesterton berättar
(i All Things considered), hur en man, som skulle mönstra
såsom soldat i Portsmouth och gifva en skriftlig upplysning
om sin trosbekännelse, skref: »Methuselahite». På fråga hvad
han menade därmed, svarade han, att hans religion vore »att
lefva så länge som möjligt». Denna förklaring sammanfattar
modernismens egoistiska aspekt.
Men vidare — i stället för att som forna tiders barn bäfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
