Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Understödsverksamheten under krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att utse länshjälpskommittéer för att sammanhålla de nyssnämnda
kommittéernas arbete. Från den långa listan på öfriga åtgärder böra
slutligen antecknas statsmakternas öfvertagande af krigsriskförsäkringen,
tillsättandet af en lifsmedelskommission och beviljandet af
familjeunderstöd åt behöfvande mobiliserade samt fem millioner kr. i
statsbidrag till kommunala understöd åt arbetslösa. Komma så härtill redan
förefintliga institutioner och organisationer, främst den kommunala
fattigvården och den offentliga arbetsförmedlingen samt de enskilda
sammanslutningar, hvilka sedan gammalt arbeta på nödens afhjälpande.
Hvad organisationer och understödsformer angår, kunna vi sålunda
anse oss synnerligen välförsedda för hvad som komma kan.
Svårigheterna ligga på annat håll. Man ställer sig onekligen en smula
frågande, huruvida det icke varit möjligt och lämpligare att i högre
grad utnyttja de institutioner, som redan finnas. Den splittring af
understödsverksamheten, de sträfvanden att åstadkomma nya grenar
af fattigvård under nya benämningar och i föga betryggande former
samt att hos den gamla fattigvården söka isolera »förvållad
fattigdom» — en omöjlig uppgift som alltid måste medföra upprörande
orättvisor och demoralisering — hvilka kännetecknat de senaste årens
tendenser på detta område, få nu en förnyad stimulus. Dessutom ha
vi ej i vårt land samma tillgång på tränade, frivilliga krafter för
understödsverksamheten bland de fattiga, som exempelvis England
och Tyskland, och vi ha därför icke råd att upprätta allehanda nya
organisationer, som komma att fyllas med en mängd välmenande men
för denna uppgift föga kompetenta personer. Orsaken till att t. ex.
fattigvårdsmyndigheterna i så stor utsträckning ställts utanför för
dem naturliga uppgifter är väl delvis att nödiga reformer i vår
fattigvårdslagstiftning ännu icke genomförts — och här framstår ännu en
gång som en verklig olycka, att denna reform så länge försinkats
och icke blef löst i sitt naturliga samband med
folkpensioneringsfrågan. Det är otvifvelakligt, att en del af de nya organisations- och
understödsformerna betingats af dylika och liknande omständigheter,
men i flera fall förefalla de fullkomligt obefogade. Så har t. ex.
handhafvandet af de ofvan omtalade understöden åt behöfvande
mobiliserade förlagts till pensionsnämnderna, under det att
statsunderstödet under försöksmobiliseringen 1912—1913 sköttes af
fattigvårdsmyndigheter, utan att däraf någon olägenhet förspordes. Detta har,
såsom påpekas i h. 8 af Social Tidskrift, vållat pensionsnämnderna,
hvilka alls ej äro bildade för en dylik uppgift, ett ofantligt arbete,
för hvilket de ej varit rustade och har äfven ledt till, att kommun
och stat samtidigt understödt de värnpliktigas familjer, hvarjämte som
regel i större samhällen någon undersökning rörande behofvet af
understöd ej kunnat medhinnas! De meddelanden, som varit synliga i pressen
rörande arbetsmetoderna vid ifrågavarande understöds utdelande, ge
också tydligt vid handen, att garantier icke förefinnas för att
understöden — hvilka enligt uppgift f. n. uppgå till ett sammanlagdt belopp
af öfver en million kronor — komma endast behöfvande och alla
behöfvande tillgodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
