Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - En folkrepresentant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 455
hans redan länge närda dröm om att svinga sig upp till värdigheten
af folkrepresentant. Först i och med uppnåendet af denna ställning
se vi hans natur vinna sin fulla utveckling; om han under det
stadium af sitt lif, då han blott var ordförande i logen Hoppets
ankare, varit att förlikna vid en puppa så förvandlas han i och med
sitt inträde i riksdagen till en den präktigaste fjäril. Hans politiska
kurs är från början klar, och ingen af hela den liberala gruppen
kan vara mera pålitlig i sitt frisinne än han. Med orubblig fasthet
och konsekvens står han på vakt mot F-båten, universitetsbildningen,
vaccinationen och andra reaktionära institutioner, under det man
alltid kan vara säker om att finna honom understödjande alla
verkligt frisinnade reformer, som exempelvis riksdagshusets torrläggning,
afskaffandet af ölportionen på flottans fartyg eller ökningen af
riksdagsmännens arfvode. Med den frisinnade politikens främsta män
umgås han på förtrolig fot och mottager äfven vid flera tillfällen
uttryckliga försäkringar om deras erkänsla och högaktning. Med ett
ord, han är, som han också själf i sin inledande själfbiografi säger,
en god typ för en frisinnad riksdagsman i våra dagar. Hans stora
politiska misstag var att han icke, då försvarsfrågan stod på
dagordningen, tillräckligt tydligt sade ifrån till sina valmän att han under
inga omständigheter skulle gå med på ökad öfningstid och denna
underlåtenhet förde honom till hans Waterloo. Blott i drömmen får
han numera sväfva hän till riksdagens andra kammare, under det
att den bittra verkligheten tvingar honom att inskränka sin politiska
aktivitet till hemsocknens missionshus och goodtemplarelokal.
Att en satir så hvass och obeslöjad som denna kunnat skrifvas
och i mycket vida kretsar erkännas som en i stort sedt ganska
trogen tidsbild visar fullkomligt tydligt att man i större
utsträckning än hvad våra yrkespolitici ana fått ögonen öppnade för den
åsikternas oäkthet och den karaktärernas försumpning som
oundvikligen synes följa den moderna parlamentarismen i spåren. Hos
Bengtzéns närmaste litterära föregångare, den odödlige John
Ghron-schough, fanns så mycket af oförfalskad naivitet inblandad i
själf-godheten och fåfängan att man knappast kunde blifva på allvar
förargad på honom; men Bengtzén företräder en vida mindre
sympatisk typ. Han är streber ut i fingerspetsarna och använder alla
tillfällen för att visa att han sitter inne med ett visst inflytande; aldrig
försummar han att påpeka att han gärna gör sina mera framskjutna
partikamrater tjänster, men vanligen antyder han samtidigt att han
icke har något emot att i gengäld blifva ihågkommen på lämpligt
sätt. Icke ett ögonblick tviflar han på möjligheten af att namnet
Bengtzén en gång kan komma att lysa från samhällets högsta tinnar.
Hans väsentliga intresse är icke sakens utan partiets framgång och
hvad partiorganisationen i dess helhet angår, så håller han med
samma energi som den mest ortodoxe katolik på satsen extra
eccle-siam nulla salus. Man kan med ett ord sagdt hos honom
konstatera befintligheten af de väsentligaste af de svagheter som
karakteriserat de senaste årens politiska utveckling i vårt land; och om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
