Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - En folkrepresentant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 DAGENS FRÅGOR
märkbart inom vårt offentliga lif, nämligen den ständigt minskade
egarden för den svenska riksdagen. Äfven inom kretsar som stå det
politiska lifvet tämligen fjärran eller i hvarje fall ägna den aktiva
politiken ett ganska begränsadt intresse har man sedan ganska länge
kunnat konstatera att riksdagsarbetet åtnjuter ett särdeles begränsadt
anseende, och ingen sakkunnig bedömare torde kunna påstå att de
sista årens erfarenheter i någon speciell grad äro ägnade att förändra
detta omdöme. Våra riksdagspolitici ha så småningom på ett
synnerligen beklagligt sätt börjat att i det parlamentariska lifvet omsätta
de metoder som Holberg odödligt satiriserat i sin komedi Mester
Gert Westphaler eller Den meget talende Barbeer. Liksom Mester Gert
ständigt och jämnt, hvilken utgångspunkt han än har, återkommer till
sina favoritämnen, det vill säga frågan om de sju kurfurstarna, om
Arius’ kätteri, om de politiska stridigheterna i England och om sin
märkliga resa från Haderslev till Kiel, så börja våra parlamentariska
vältalare allt mer och mer inskränka sin repertoar till en del
»politiske Materier» som knappast kunna göra anspråk på att intressera vare
sig kamrarna eller landet, hvilket dock hvarje år betalar dryga pengar
för att befordra alla dessa snillrika tankar och åsikter till trycket.
Som ett på en gång roande och intressant symptom af denna
beklagligtvis endast alltför välmotiverade minskning i
folkrepresentationens anseende kan man inregistrera en nyligen utgifven skrift med
titeln Från den politiska rännarbanan. Bref till hemmet
af riksdagsmannen Johannes Bengtzén (Stockholm & Göteborg,
Åhlén & Åkerlunds förlag, 156 sid., pris kr. 2: 75). Dess författare,
Karl Hjalmar Lundgren, har redan länge i dagspressen under olika
signaturer visat prof på sin skarpa iakttagelseförmåga och sin
udd-hvassa penna, men i föreliggande arbete har han velat nå längre än
till att blott skapa en för ögonblicket roande karikatyr; med den
satiriske och erfarne iakttagarens träffsäkerhet har han sökt dels
fixera den genomsnittstyp till hvilken åtskilliga af våra dagars mest
framgångsrika andra-kammar-politici kunna hänföras, dels ock gifva en
antydan om den allmänna miljö inom hvilken denna typ kunnat
utveckla sig och frodas. Bilden är onekligen icke särdeles tilltalande men
däremot otvifvelaktigt ganska sann och i hvarje fall gifven con amore.
Som lätteligen kan förstås har folkskolläraren och numera tyvärr
f. d. riksdagsmannen Jöns Bengtson eller, som han från och med
sin seminarietid heter, Johannes Bengtzén — det bedröfliga f. d.
framför titeln är naturligtvis en följd af den ohyggliga Förtalet
främst-agitationen under valrörelsen våren 1914, för hvilken äfven titulus
Bengtzén i likhet med så många andra bland det frisinnade partiets
främste män blef ett offer — börjat sin politiska bana i
goodtemplar-orden. Nykterheten har för honom spelat samma roll som enligt
Cornelius Nepos kriget med Corcyra för Themistocles: den blef hans
primus gradus capessendae rei publicae, hans första steg på vägen
till den politiska makten. Men icke förr än hans frisinne fört
honom i förbindelse med de frireligiösa och det lyckats honom att
äfven vinna dessa samhällsmedlemmars förtroende förverkligades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
