Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Trippelententen från rysk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trippelententen från
rysk synpunkt.
Det har sitt alldeles särskilda intresse att
retrospektivt granska de uttalanden som af
initierade politici gjordes före den stora krisens utbrott dels i afsikt
att belysa förhållandena de respektive stormaktsgrupperna emellan,
dels äfven för att antyda i hvad mån möjlighet att afvända den
under senare år så godt som konstant hotande krigsfaran
förefunnes. Bland de ganska talrika artiklar och uppsatser af detta
slag som under de senaste månaderna före kriget framkommo märkes
särskildt en i den bekanta franska tidskriften Le Gorrespondent den
25 juni innevarande år offentliggjord studie med titeln Le Probléme
de la Triple-Entente. Le point de vue russe, hvars författare var
en högt uppsatt r}^sk militär och hofman vid namn furst Kotchoubey.
Furst Kotchoubey inleder sin studie med en karaktäristik af
Tysklands allmänpolitiska läge, hvilket enligt hans åsikt i närvarande stund
är synnerligen kritiskt; den tyska handeln, hviken han för öfrigt
betecknar som det viktigaste sammanhållande momentet i hela det tyska
riket, befinner sig nämligen på en död punkt i sin utveckling.
Tyskland måste söka nya marknader för att kunna hålla sin produktion
uppe. Men Ryssland, som alltid tidigare utgjort den naturliga
afsätt-ningsplatsen för den tyska industriens alster, har under senare år
allt mer och mer börjat emancipera sig från beroendet af Tyskland
och sträfvar mot full ekonomisk själfständighet. Under de sista åren
af Alexander II:s regering var Rysslands ekonomiska afhängighet af
Tyskland ett faktum; hela den ryska finansen var då blott en
marionett i de mäktiga tyska penninginstitutens händer. Men Alexander
Illis stora finansreform, hvars ledande själ var Witte, medförde en
genomgripande förändring i dessa förhållanden, och den
handelstraktat, som under Wittes och Schuvalovs auspicier år 1894 afslöts
mellan de bägge länderna, gaf hvar och en af parterna ungefär hvad
den hade rättighet att fordra. Öfverlägsenheten i maktmedel låg
emellertid då ännu gifvet på Rysslands sida. Den tyska diplomatien var
ej heller blind för detta förhållande utan visade tvärtom i hela sin
hållning att den mer än väl förstod att vid en eventuell krigisk kraft
mätning på den europeiska kontinenten skulle Ryssland blifva den
utslagsgifvande makten. Det blef därför en klart fattad uppgift för
Wilhelmsstrasse att så n^cket som möjligt gynna och understödja
den ryska politik som tenderade till att draga Rysslands
uppmärksamhet bort från den europeiska skådebanan och i stället koncentrera
densamma på längre bort belägna områden. Ett led i denna
politik var den bekanta signal som vid kejsarmötet i Reval i augusti år
1902 hissades på Hohenzollerns stortopp: Atlantens amiral hälsar
amiralen öfver Stilla Oceanen. Jå kejsar Wilhelm hade tidigare om man
får tro Kotchoubeys uppgift i sin ifver gått ända därhän, att han i
slutet af år 1890, då Ryssland anordnade en omfattande
försöksmobilisering vid nordgränsen af Afghanistan, genom direkt och
personlig påtryckning på den ryska ambassadören i Berlin velat söka locka
Ryssland till ett anfall på Indien; själf lofvade han att understödja
anfallet med eit par armékårer. Försöket misslyckades emellertid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
