Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Furst von Bülow om tysk politik 1888—1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ställning den borgerliga vänstern intagit till tidigare
försvarsförslag och till de senaste årens.
I öfrigt grupperar sig framställningen kring trenne hufvudepisoder
i den Bülowska politiken: 1907 års blockpolitik, 1902 års tulltariff
och den därur framgångna handelstraktatspolitiken samt slutligen
Ostmarkspolitiken, sådan den kulminerade i 1908 års
expropriationslag. I exposén af den ekonomiska politiken framhålles mycket
skarpt nödvändigheten — från sociala och försvarspolitiska
synpunkter — att stödja jordbruket och förhindra dess tillbakagång samt
att därför frångå den i främsta rummet af industriens och handelns
intressen förestafvade Marschall-Capriviska tullpolitiken.
Det har i det föregående påpekats, att den Bülowska
framställningen till sin form smakar ganska mycket af sin upphofsmans
verksamhet vid »det gröna bordet». Det kan icke heller nekas, att den
politiska grunduppfattning, som genomgår densamma, i främsta
rummet är diplomatens. Detta icke på grund af den förgrundsplats, som
de utrikespolitiska faktorerna fått sig tillmätt. Enligt Ranke är det
ju ytterst förhållandet utåt, som bestämmer en stormakts politiska
lif, och den grundtanken genomgår Bismarcks hela
statsmannagärning ej mindre än hans Tankar och minnen. Ej heller på grund af
den genomförda opportunism, som präglar Bülows åskådning— äfven
den ett arf från Bismarck, ehuru den tar sig temperamentslösare
uttryck. Men det förefaller, som om Bülow hade en böjelse att alltför
ensidigt betrakta det politiska lifvet som ett diplomatiskt spel, där
personer och partier endast äro brickor och den taktiska skickligheten
den afgörande faktorn, utan att tillräckligt äga blick för och ägna
uppmärksamhet åt de djupare liggande faktorer och strömningar af
religiös, etisk och socialt-ekonomisk art, som behärska folkens lif
och ej låta sig bemästras eller undanskjutas genom än så behändiga
manipulationer med riksdagspartier och valparoller. Det är icke minst
den instinktiva förmågan att värdesätta och för högre och större syften
bruka dylika imponderabilia, som skiljer den verklige statsmannen
från den durkdrifne diplomaten eller den fullflätade partigängaren.
I ljuset af den nuvarande världskrisen stå sig nog åtskilliga
af furst Bülows diagnoser och prognoser ganska slätt. Man får öfver
hufvud den uppfattningen, att Tysklands diplomatiska spelöppning på
intet vis står i jämnhöjd med dess militära och att de »goda hästarna
i stallet» icke varit talrikare än på Bismarcks tid. Men den militära
förvaltningens prestationer vittna i stället om, huru noga man under
de närmast föregående åren inrättat sig efter en af de maximer Bülow
uppställer i sin essay. »En möjlighet, som måste ingå i hvarje politisk
beräkning, är kriget. Ingen förnuftig människa önskar det. Hvarje
ansvarsmedveten regering söker af alla sina krafter afvända det, så
långt nationens ära och lifsintressen det medge. Men hvarje stat bör
i alla delar styras så, som om den i morgon hade att uthärda ett
krig.» Huru ter sig, mätt med denna måttstock, vår egen historia
efter 1905 års väckelse? Svaret kan utläsas ur mer än en af de
båda sista månadernas händelser här hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
