- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
474

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitet och kultur. Af Edv. Lehmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474 - EDV. LEHMANN

höfver dem bägge. Det första och viktigaste är, att där finns
historia bakom kulturen. Finns det ingen historia, så får
kul-turlifvet ingen karaktär; det blir antingen ett materialistiskt
iiyttighetslif eller ett alltjämt flytande stämnings- och vanelif.
Amerikanarne äro en talrik befolkning, men icke ett väldigt
folk. I de sista årtiondena ha de börjat visa tecken till att
vilja skapa historia och därigenom blifva ett folk. Men ännu
bida de sin stund. Japanerna ha haft sin och fått sitt dop,
blodsdopet, elddopet. Det gjorde dem från sluga och praktiska
imitatörer af europeisk kultur till ett folk och en stat, jämbördig
med Europas.

På samma sätt som dessa två folkmassor höja sig eller ha
höjt sig öfver sin moderna civilisations materiella begränsning,
se vi befolkningar sådana som de sydslaviska, hvilka hittills
blott lefvat i sedvänjor och stämningar, som deras ras och
naturförhållanden medförde, och hvilka vi blott kände genom
deras folkdräkter och folksånger, lyfta sig ur denna
naturbestämdhet och skapa kulturer hvar för sig genom att häfda sig
som nationer. Vi se dem genom bedrifter förvärfva sig en
historia.

Sålunda följer kulturen af sig själf efter historien. Historien
upplefves; kulturen skall lefvas in. Genom kulturen får
nationen innehåll; och nationalkänslan får värde i samma grad som
detta innehåll har betydelse. En folklig egendomlighet eller
ett rasanlag är i och för sig icke nog. Det måste uppodlas,
utvecklas till något. Den engelska liberalismen är mera värd
än en kroatisk folkdans, och i samma grad är engelsmannens
fosterlandskärlek mera berättigad än kroatens stamstolthet och
rashat. Eller — för att göra afståndet mindre kännbart —
tyskens patriotism förhåller sig till finnens som Faust till
Kalevala.

I verkligheten är denna förädling af det nationella
innehållet tillika en stegring af den nationella egenarten. En äkta
folkindividualitet kan blott ha gagn af äkta kultur; den
utplånar icke, den blott utvecklar. Englands parlamentspraxis är
en verklig folkegendomlighet; man har förgäfves sökt
omplantera den i andra land — förgäfves, emedan förutsättningen,
det engelska folklynnets moraliska egenart, fattas. Den slaviska
folkdansen är ingen egenart i djupare mening, det är en
egenhet eller besynnerlighet, som hvarje balettkår eller cirkustrupp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free