Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitet och kultur. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALITET OCH KULTUR
kan göra efter. Måhända är kroatens egenart t. o. m. för svag
att tåla kultivering och skall tyna bort under påverkan af
Wien-civilisationens smitta, liksom keltisk egendomlighet
försvunnit under fransk och engelsk civilisation.
Hvad är då fosterlandskärleken efter allt detta? En
bjudande lifsmakt i hvarje människa, som säger henne, att hon
har något att häfda och försvara. Liksom älskog vill
uppehålla släktet, så vill fosterlandskänslan uppehålla folket. Men
släktet är det allmänna; det är människosläktet som befaller i
den älskogsfulle, och befallningen gäller blott att i allmänhet afla
människor. En nation är alltid något säreget; den har en
egenart, och det är den, som vill värja sig själf genom
fosterlandskärleken. Ju starkare utformad en nation är, dess mera kräfver
den af sina barn. Ju högre utvecklad egendomligheten är,
dess mindre kan man undvara den.
Ty det är det ju dock till sist anpassningen det kommer an
på- Naturens lagar slippa vi icke ifrån. Vi låna färg af marken,
antingen vi vilja det eller ej. Och det går oss icke annorlunda
än harar och hönsfåglar; ju mera man försöker utrota oss,
dess mera få vi markens färg. Därför klänger den danska
patriotismen sig mera fast vid marken efter 1864 än förr, och
finnarna bli alltmera finska, ju mer man vill förryska dem.
Men detta fordrar ju visserligen, att marken har en färg, som
— till skillnad mot andra färger — både är tvättäkta och kan
färga af sig; och det visar sig, att denna jordfärg stegras med
jordens uppodling, med den nationella kulturens mognad.
Fransmännen trifvas egentligen aldrig utanför Frankrike; och
engelsmannen, som trifves öfverallt, gör detta blott genom att taga
ett transportabelt England med sig, hvart han kommer, en
miniatyr af hemmets komfort till och med i den mest
improviserade barack. Också holländaren med sin gamla, säregna, i
alla enskildheter utpenslade kultur håller fast vid denna till
det sista och mister den ingenstädes; medan det är allmänt
kändt, att tysken med sin långt yngre civilisation och mindre
kultiverade egenart hastigt mister denna under främmande
inflytanden. I Frankrike och England utplånas den ofta
spårlöst, och till och med i Amerika uppslukas en tysk. Tyskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
