Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Reservbefälsfrågan - Socialdemokratien och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 DAGENS FRÅGOR
än den argumentering som förekommit i denna sak. Våra studenter
ha först själfva begärt och fått en half gång till så lång utbildning
som andra värnpliktige; sedan ha många hundra af dem frivilligt anmält
sig till plutonchefskursen och däribland säkerligen alla de för
försvarsagitationen mera verksamma, som ej i egenskap af
reservofficerare, underåriga o. s. v. varit förhindrade — och ändå skulle de ej
ha gjort nog för att ha lof att arbeta för försvaret! Det vore
värdefullt att veta, om de som på sin tid agiterat för rösträtt,
alkoholförbud, m. m., m. m., åtagit sig en ringa bråkdel af de personliga
uppoffringar för sin öfvertygelse, som studenterna velat göra till försvar
för det land, som väl dock ej är endast deras utan hela svenska
folkets. Nu är den största bristen, såsom nämnts, bristen i
reserv-unete/i)efälskursen, detta trots att de som kunna anmäla sig till denna
kurs naturligtvis äro ett obegränsadt antal gånger flere än möjliga
kandidater till den högre kursen. De som ännu tro på möjligheten att
reda sig utan inkallelse böra alltså använda sitt inflytande främst utanför
studenternas krets; det vore högst önskvärdt ur många synpunkter,
om en sådan verksamhet blefve krönt med framgång, men tyvärr är
det ej stora utsikter till att den ens skall försökas. Och det är med
stor spänning man afvaktar de vidare åtgärder Kungl. Maj:ts regering
skall vidtaga i saken.
Ellen Key har i ett föredrag om kriget, freden och
framtiden högtidligen framhållit »pacifisternas och
socialisternas» »blygsel inför de vansläktade ättlingar» af Gustaf Adolfs
folk, hvilka tillåtit sig att hysa och förkunna en annan lifsåskådning
än pacifismens. Hon har vidare, lika högtidligt, framställt deras
kraf på erkännande af att tidshändelserna gifvit »pacifister och
socialister» rätt i deras förkunnelse.
Tidshändelserna inbjuda verkligen icke till rätthafveri eller
moraliska förkastelsedomar. Det torde öfver hufvud i all ödmjukhet kunna
ifrågasättas, hvad godt kan komma af att proklamera den egna
åskådningen i politiska ting såsom speciellt byggd på rättfärdighetens
grundval och möda sig med att blygas öfver andra åskådningars
förmenta brist på känsla för etiska vården. Rättfärdighet och sanning äro
inga naturliga monopol; om dem kommer alltid att råda fri
konkurrens, och hvarje ärlig lifsåskådning bottnar i sm lösning af
sanningens och rättfärdighetens alltjämt lika olösta problem. Men denna
behöfver icke vara åttio-talets sanning eller pacifismens rättfärdighet
för att vara äkta och lifsduglig.
Frågan hur de olika åskådningarnas så att säga rent intellektuella
förutsättningar stått sig uti tidshändelsernas eldprof torde däremot mer
löna sig att diskutera. Ellen Keys sammanställning af »pacifismen
och socialismen» såsom de lifsåskådningar hvilka »kriget gifvit rätt»
utmanar otvifvelaktigt till betraktelser öfver en af dessa åskådningars
gemensamma egendom, nämligen tron på arbetarrörelsens och
socialdemokratiens förmåga att afvärja kriget och dess bördor.
Tidens senaste häfte (aug.—sept. 1914) kan vara text nog för en så-
Soeialdemokratien
oeh kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
