Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor
- Socialdemokratien och kriget
- Statstanke och nationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur Frankrikes socialdemokrater handlade inför krigsutbrottet,
framgår tillräckligt af den i sammanhang därmed nybildade ministär,
i hvilken både Guesde och Sembat ingingo.
Hvad tidshändelserna ha visat, är sålunda icke blott, att
socialdemokratien ej för närvarande kan förhindra krig utan vidare att
också socialdemokratien — alla proklamationer till trots — icke velat
förlama det egna landets stridskraft, att den måst räkna med kriget
såsom ett understundom oundvikligt medel att upprätthålla
fosterlandet, dess värdighet och dess kultur.
Har detta ingått i pacifismens förutsättningar?
Statstanke och nationalism.
Den blodiga kraftmätning, som pågår mellan sex af
världens åtta stormakter med biträde af åtskilliga dii
minores inom de bildade folkens samkväm, har som
»Begleiterscheinung» att uppvisa en visserligen oblodig men icke mindre förbittrad
pennfäktning mellan de stridande parternas publicistiska, litterära och
vetenskapliga kretsar. Med särskild häftighet har denna litterära fejd
rasat mellan engelsmän och tyskar. Så godt som alla mera
framstående vetenskapsmän å ömse sidor ha uppbådats till föredrag och
broschyrer, öppna bref och manifest, protester och motprotester.
I allmänhet ha dessa polemiska inlägg mindre utmärkt sig för
synpunkternas rikedom eller perspektivets vidd än genom formuleringens
skärpa. I de flygskrifter, som utsändts t. ex. af den af alla uppburne
filosofveteranen Wundt och af den tyska naturvetenskapens något mera
omstridde nestor Ernst Hæckel, möter man en uttryckens våldsamhet,
som är ägnad att förvåna äfven den som vet, att i Tyskland den
vetenskapliga kampen föres icke endast med värja eller florett utan
äfven med klubba och stridsyxa. Och de »Oxford pamphlets», i hvilka
den ej oberömligt bekante historikern Fletcher skildrar tyskarnas
nuvarande och förflutna synder, ge motståndarnes ej efter vare sig
i synpunkternas suggestiva ensidighet eller uttryckens färgrika kraft.
Det är emellertid icke endast i den publicistiska stridslinjen, som de
lärda tagit plats. Otaliga äro de lystrings- och maningsord, som från
dem utgått till kämpande landsmän i form af ströskrifter och »Reden
in schwerer Zeit». Men äfven dessa manande ord, om än i främsta
rummet ämnade att styrka och uppehålla landsmäns sammanhållning,
mod och förtröstan, äro ock sprungna ur »krigarens lofliga syfte att
såra och döda».
I allmänhet torde väl kunna sägas, att de bidrag till denna
krigs-publicistik, som härröra från tyska historiker — och i raden af
författare finnes flertalet af den tyska häfdaforskningens märkesmän —
trots oförneklig bitterhet kännetecknas af en viss måttfullhet i
uppfattningen och hofsamhet i formuleringen. Så är t. ex. fallet med
en rad uttalanden af sydtyska historiker i Süddeutsche Monatshefte.
Däremot kan ej nekas, att en betydande del af denna litteratur präglas
af en viss synpunkternas enformighet: nästan öfverallt har man skjutit
åt sidan den motsättning mot Ryssland, som dock var krigets upphof;
och i stället afhandlas med förkärlek kampen med England, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 6 18:09:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0517.html
