Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Statstanke och nationalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orsaker och uppkomst, och på denna punkt är naturligtvis
bitterheten stor.
En plats för sig bland historikernas bidrag till denna krigslitteratur
intaga några korta uppsatser af Friedrich Meinecke, numera professor
vid Berlins universitet och sedan länge utgifvare af Tysklands främsta
historiska tidskrift. De göra det redan genom sin frihet från polemisk
bitterhet, de göra det ock genom sitt i all patriotisk glöd mera
stillsamt inåtvända och spekulativa kynne. Det är i själfva verket ej
öfverraskande. Bland det moderna Tysklands historiker är Meinecke
idéhistorikern par préférence. Med synnerlig skarpsynthet och
finhet har han i sitt arbete Weltbürgertum und Nationalstaat
lyckats följa de idétrådar, som utgöra hufvudinslaget i den tyska
utvecklingens väf under det senaste seklet. Hans andra hufvudarbete,
det under förra året utgifna slutbandet af Hassels stora
Radowitz-biografi — Radowitz und die deutsche Revolution — utgör ett
af samma synpunkter behärskadt komplement till hans förstnämnda
verk och tillika ett något konstruktivt men mycket värdefullt och
idérikt bidrag till kännedom om Tysklands utveckling under
revolutionsåren 1848—50.
Den grunduppfatlning af stat och nation, som genomgår dessa
Meineckes stora arbeten, återfinner man äfven i den utmärkta lilla
uppsats om Staatsgedanke und Nationalismus, som han publicerat
i Fr. Naumanns bekanta tidskrift Die Hilfe, och som väl förtjänar att
beaktas i den de nationella lidelsernas hvirfvelstorm, som de senaste
årens skakningar lössläppt i världen. Äfven för svenska läsare äro
dess grundtankar af mycket intresse, om ock vår inre politik är
lyckligt fri från de problem, med hvilka den lilla uppsatsen sysslar.
Nationalitetsidén, säger Meinecke, har varit den mäktigaste drifkraften
i 1800-talets utveckling; den skall blifva det äfven i vårt århundrades,
men i förädlad gestalt. Socialdemokratien, afvog mot
nationalitetsidén, sådan den under senare tider framträdt, och bländad af
internationalismens vädersol, har fått upp ögonen för det nationellas
eviga värde. Den tyska staten och de tyska arbetarmassorna ha funnit
hvarandra, hvardera erkännande den andras oumbärlighet för den
pågående existenskampens lyckliga utgång. Därmed har ock skapats
förutsättningen för nationalitetsidéns nya utvecklingsfas, där tonvikten
främst skall läggas på att nationen i dess helhet lefver sig in i de
stora intressena och lämnar sin ansvariga medverkan för deras
tillgodoseende.
Men därmed skall ock, enligt Meineckes uppfattning, den nya
utvecklingen medföra ett beskärande af nationalismens utväxter, af den
»irredentistiska» nationalismen, hvars grundtanke är den territoriella
kongruensen mellan nationalstaten och nationen. Det är denna
nationalism — i de panslavistiska och storserbiska sträfvandenas gestalt —
som gifvit upphof till det pågående kriget. Det är begäret att
befria de förtryckta bröderna i Trentino eller Bukowina, som utgör en
frestelse för italienare och rumäner att i stormaktsstriden taga de
makters parti, som i själfva verket utgöra det största hotet för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
