Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska utveckling under senaste århundraden. Af Gustav von Schmoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 GUSTAV von SGHMOLLER
siska storbönderna från för tunga bördor och från att
förvandlas till arrendatorer under godsägarna. Agrarlagarna 1770—1850
kunde här utan alltför stor svårighet skapa den sundaste och mest
välmående bondeklass med ärftlig fideikommissrätt (Anerbenrecht).
Oändligt mycket svårare var reformen på andra sidan Elbe
i Preussen. Jämte den tyska fanns här en bondeklass af
slavisk härstamning, som tidigare lefvat under djupt betryck. Vi
träffa ytterligare ett vida utbredt frälsestånd, hvilket sedan 16:de
århundradet sysslar med spannmåls- och kreatursproduktion
samt önskar utvidga sina sätesgårdar. Det har redan berättats,
att det preussiska kungadömet sökte skydda bonden och redan
före 1806 genomfört hans frigörelse på kronans domäner, som
utgjorde en tredjedel af staten. Vid preussiska statens
sammanstörtande föreföll vidmakthållandet och räddningen af
bondeklassen på den jord, som icke var i statens hand, de stora
reformministrarna såsom den nästan viktigaste angelägenheten af
alla. Detta kunde icke ske utan att röra vid godsägarnas
intressen och det af dem införda driftssystemet med
dagsverksskyldiga bönder och hästar. Det viktigaste ediktet, det af den
11 sept. 1811, som ville göra bonden utan ärftlig äganderätt
till själfägare, inskränktes åter genom deklarationen af 1816,
genom hvilken man gaf efter för ridderskapets intressen. Hade
Hardenberg hindrat denna om svaghet och eftergifvenhet
vittnande åtgärd, så skulle vi i dag i Preussens östra provinser
haft 200,000 till 300,000 bönder mer, på medelstora eller små
hemman, och därmed en oändligt mycket bättre jordfördelning
samt bättre egen tillgång på den arbetskraft, som vi nu hvarje
sommar måste hämta från utlandet. Icke desto mindre blefvo
de bondebevarande agrarreformerna af 1807—1870 inflytelserika
nog. Vid sidan af frigörelselagarna stå lagarna om upphäfvande
af allmänningarna och om skiftesväsendet, hvilka blefvo till
ofantlig fördel för både godsägare och bönder. Hela denna
lagstiftning har alltid vidmakthållit en god del af bondeklassen
och tvungit godsägarne att med tillhjälp af fria arbetare gripa
sig an med ett rationellt modernt intensivt landtbruk. Också
bönderna började efter frigörelsen att sköta sitt jordbruk bättre.
En betydlig del af östra Preussen brukas än i dag af själfägande
bönder. I Tyskland råda öfver hufvud taget mycket sundare
agrarsociala förhållanden på landsbygden än i England och
Irland samt en stor del af Italien och Ryssland. Och om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
