Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska utveckling under senaste århundraden. Af Gustav von Schmoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLANDS EKONOMISKA UTVECKLING 527
nyas uppstod ett slags ekonomisk kris; hvarje reform af
förbundet, dess tariffer och dess lagar var kinkig, emedan alla
deltagande regeringar och representationer måste bifalla dem.
Men så mycket var vunnet, att med få undantag hela Tyskland
redan under åren 1834—64 växte ihop till en ekonomisk enhet,
så att Preussen fick en stor ökad marknad i de andra tyska
staterna och dessa i Preussen. Den ohyggliga nöd, som de långa
krigen skapat i Tyskland, botades långsamt i skydd af det
stora tullförbundet, och uppstående inre ekonomiska kriser
öfvervunnos lättare.
Bondefrågan var från 1750 till 1860 århundradets sociala fråga,
nästan den enda man visste af. Hålles bondeståndet vid makt,
eller är det på väg att gå under? Hvad dömer det till
undergång? På hvad sätt kan det hållas vid makt? Dessa frågor
stå i medelpunkten af det politiska, sociala och ekonomiska
intresset.
I en hel rad europeiska stater se vi hur ett klassvälde af
godsägare uppstår eller, sedan penning- och kredithushållningen
trängt igenom, hur böndernas jord köpes upp af stadskapitalet.
Medeltidens agrarförfattning hade allt sedan 1500-talet börjat
upplösas. Lalifundiebildning, de själfägande böndernas
förvandling till hälftenbrukare eller småarrendatorer, försämring af
böndernas rättsliga ställning, deras betungande öfver höfvan
med gamla naturaprestationer och nya penningprestationer, i det
hela bondeståndets proletarisering — detta blef mångenstädes
följden däraf.
I Tyskland har först den allmänna ekonomiska tillbakagången
1550—1750 och därefter ett välgörande ingripande från furstarnas
sida delvis uppehållit eller alldeles hejdat denna ogynnsamma
utveckling. I sydväst, där adeln redan tidigt upphörde att
existera, hade flertalet småbönder redan 1500—1800 fått mer eller
mindre fast arfsrätt och snart också relativt fri dispositionsrätt till
sina småegendomar. Det behöfdes blott den 1815—1850
genomförda, väl afvägda aflösningsrätten och dess rättrådiga
tillämpning för att här skapa en fri, ännu icke alltför djupt skuldsatt
klass af småbönder; blott på en del ställen nedsjönk denna
genom en för långt gående sönderstyckning af jorden till
»dvärgbönder».
I nordväst ha furstarna redan tidigt skyddat de nedersach-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
