- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
582

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Brytningstiden. Af Ebba Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämligen att pojkar och flickor under uppväxtåren afslipade sina värsta
kanter mot hvarandra och lärde en smula af hvarandras bästa
egenskaper, skulle alltså komma en så kraftig verkan åstad. Under den
disharmoniska öfvergångstiden, säger prof. L. vidare, förefinnes en
naturlig känsla af repulsion mellan gossar och flickor; håll dem
därför då i sär, för att de »desto gladare skola mötas, när den fulla
mognaden inträdt». Och låt bli att civilisera bort alla starka,
primitiva egenskaper hos ungdomen! »Stupiditet och brutalitet äro minst
lika viktiga faktorer för ett folks lif och bestånd som intellekt och
känslighet.»

Om smak skall man icke disputera. Det må blott erinras om att
efter det »glada möte», hvarom professor Lehmann talar, kommer
åter ett »därefter», ty i verkligheten slutar historien ju icke som i
de goda gamla romanerna vid bröllopet. De senare årens
motsättning är långt bittrare; och när man ser den uppslitande kampen
mellan könen, både ute i arbetsmarknaden och inom äktenskapet, ser
hur ofta män och kvinnor, som Gud gifvit hvarandra till en hjälp,
stå emot hvarandra som fiender och instinktlikt misstro hvarandras
redliga afsikter, undrar man, om klyftan verkligen behöft bli så djup
och hvad som vanns med att göra den sådan. Skulle det skadat att
från början ha en smula mera af gemensam mänsklig mark att stå
på? Fördenskull kunde väl män förbli män och kvinnor kvinnor.

Brutaliteten har ofta uppfattats som en speciellt ur-manlig och
stupiditeten som en ur-kvinnlig egenskap. Det sistnämnda har
möjligen något fog för sig — men den, som håller på
samhällssynpunkten, god medborgerlig ordning och delarnas underordnande under
helheten, kan knappast önska dess bevarande. Bland rikets inre
fiender är nämligen ingen svårare att styra och beräkna än den
verkligt stupida kvinnan. Hon är dessutom ofta i privatlifvet mycket
tyrannisk — stupiditet är så långt ifrån någon garanti för
underkastelse, att motsatsen torde vara det vanligaste. Om brutaliteten som
ur-manlig egenskap är det svårare att yttra sig. Den förekommer
nämligen synnerligen ofta just som surrogat för den verkliga
manligheten, där denna fattas. Ett bland de mest kända historiska
tillfällen, då detta tagit sig uttryck, var vid den bekanta bazarbranden i Paris,
då de fina, vekliga societetsherrarna nedtrampade kvinnor och barn
för att rädda sina egna lif. Härtill kan i förbigående fogas en
randanmärkning. Är icke en viss feminisering af den manliga typen öfver
hufvud taget påvisbar i Frankrike? I intet land ha dock de båda
könen under uppväxtåren hållits mera målmedvetet isolerade från
hvarandra än där.

Ebba Heckscher,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free