Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor
- Englands sjöherravälde
- Konvojer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
introduktion. På de tjugu sidor, artikeln omfattar, och som behandlar
ämnet allt från Grotius och till dag som är finnes icke
Londondeklarationen nämnd. Difficile est...
Konvojer.
Här har tidigare lämnats en öfversikt af olika krigförande
makters förgripelser gentemot den neutrala handeln. Fördes det
närvarande kriget enligt den teoretiska folkrättens regler, så förelåge
naturligtvis icke dylika öfvergrepp, utan hvarje neutral stat kunde
annonsera business as usual! Den yttersta åtgärd, som vid alltför stor
närgångenhet blefve nödvändig, vore utsändandet af ett eller annat
konvojfartyg att beledsaga kofferdimännen och skydda dem mot
visitering och olagligt uppbringande.
Läget är emellertid allt annat än normalt, och därmed har
konvojrätten blifvit ganska prekär. Denna innebär principiellt, att den stat,
som utsänder konvojer, officiellt åtager sig ansvaret för, att de
konvojerade fartygen äro af dess nationalitet samt icke föra
krigskontraband eller annars färdas i neutralitetsvidrig afsikt (ex. som
blockadbrytare). Förutsättningen för, att en sådan förklaring skall från den
neutrala statens sida kunna lugnt gifvas samt af de krigförandes
örlogsmän utan prut respekteras, är tydligen, att begreppen
krigskontraband och blockadbrott äro till omfattning och innebörd
fullkomligt fixerade samt förbehållslöst erkända. På den punkten brister
det som bekant i hög grad för närvarande. De utfärdade
krigskontrabandslistorna differera väsentligt inbördes och synas, ju längre kriget
varar, alltmer komma att aflägsna sig från, hvad som ännu för ett
halfår sedan ansågs allmänneligen fastslaget. Det torde redan för
närvarande knappast vara möjligt för någon neutral stat att utställa
konvojpass, som utan vidare finge påräkna godtagande från båda
krigförandes sida.
Med konstaterandet häraf är emellertid icke frågan om konvojers
lämplighet och användbarhet bragt ur världen. Fastän de neutrala
staterna icke längre ha förmånen att räkna på konvojers erkännande
som ett allmängiltigt institut, kunna de hafva de fullgiltigaste grunder
att använda dem som ett praktiskt maktmedel. Det har aldrig
förelegat och kommer heller aldrig att föreligga något rättsligt eller
moraliskt tvång för de neutrala att finna sig i krigförandes godtyckliga
föreskrifter. Kan en neutral stat, oaktadt det mest strikta tillämpande
af den stackars folkrättens principer, icke vinna respekt för sina
undersåtars lojala handelsfärder, så återstår rätten och skyldigheten att
pröfva, huru långt väpnadt skydd räcker. Det är en allvarsam sak,
tvifvelsutan, och kan, som erfarenheten nogsamt gifvit vid handen,
leda till mångahanda komplikationer. Men det kan vara ännu
allvarsammare att utan motstånd finna sig i andras behandlingssätt. För
öfrigt, alla politiska affärer ha två sidor: det torde i hvarje läge för
en krigförande makt vara en mycket ömtålig fråga, huruvida dess
eget välförstådda intresse skulle fara väl af för hård framfart med
dem som tydligen visa, att de icke kunna tolerera allt hvad
krigs-raisonen anses föreskrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0594.html
