Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Dagens frågor
- Konsekvent demokrati
- En Strindbergsöfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»demokratiens heliga grundsatsers» naturnödvändiga tendens att skapa
ett nytt fåtalsvälde af föga betryggande art. Om man hyllade en
katastrofteori i socialismens egen klassiska stil, kunde man kanske häri se ett
tecken till demokratiens eget snara sammanstörtande. Men det
förhåller sig nog så, att odugliga politiska former kunna lefva ganska
länge innan de stupa för ett slag, som då vanligen kommer utifrån.
Och deras fall kan i sådan händelse draga hela landets efter sig.
En Strindbergsöfversättning.
För någon tid sedan har Strindbergs beryktade
roman Le plaidoyer d’un fou, hvilken förut endast
förelegat i en fransk och en tysk upplaga, utgifvits i svensk
öfversättning, utförd af dr John Landquist, såsom band 26 i den upplaga af
Strindbergs samlade arbeten, som utkommer på Alb. Bonniers förlag.
Angående öfversättningens beskaffenhet och öfversättarens principer
vid arbetets utförande har i dagspressen förts en ganska skarp
diskussion, som, då detta skrifves efter allt att döma ännu knappast
kan betraktas som afslutad. Här skall frågan om öfversättningens
filologiska detaljer ej upptagas till förnyad behandling: publicerandet
af denna öfversättning har nämligen en betydligt allvarligare sida.
Öfversättarens tillvägagångssätt, hur detta nu än må ur tekniska
synpunkter betraktas, ger tydligen vid handen att han i själfva
verket icke har velat gifva en verbalt trogen öfversättning af
det franska originalet; lika starkt som hvilken annan läsare som helst
har han känt att ett arbete sådant som detta hvarken kan eller får
öfversättas. Den ackumulerade lömskhet, det fruktansvärda hat och
den hänsynslösa råhet, som bilda de bestämmande elementen i denna
bok, kunna helt enkelt icke af en kritiker utrustad med ansvarskänsla
och konstnärlig smak återgifvas på svenska. Han har sökt att i
möjligaste mån förvandla Strindbergs motbjudande uppgörelse till en
vanlig roman ungefär af samma slag som författarens öfriga
bekännelseböcker, och det har synbarligen förefallit honom som en
moralisk och estetisk skyldighet att ad majorem gloriam Strindbergii
undertrycka eller öfverskyla textens ohyggligheter. Hur litet trogen
öfversättningen är, framgår t. ex. af en sådan detalj som att den
franska textens karakteristiska lösensord i Strindbergs kotteri: »s’enivrer,
s’accoupler, c’est le vrai but de la vie», återgifvits med ett citat från
Fredmans epistlar — »supa, dricka och ha sin flicka, det är hvad
Sancte Fredman lär» — ehuru Strindberg afskydde Bellman och
förklarat sig anse hans dikter meningslösa.
Under dessa förhållanden förefaller det emellertid alldeles
oförklarligt att öfversättaren, då han funnit att arbetets beskaffenhet
omöjliggjorde en filologiskt noggrann tolkning, i trots af detta dock
vidhållit att öfverflytta detsamma till svenska. Ur litteraturhistorisk
synpunkt är detta alldeles öfverflödigt; öfversättaren må aldrig så
väl ha satt sig in i Strindbergs språk och uttryckssätt, så kvarstår
dock som ett faktum att den som vetenskapligt behandlar den fas af
Strindbergs utvecklingsgång, till hvilken Le plaidoyer d’un fou hör,
måste vända sig till den text som Strindberg själf auktoriserat, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0607.html
