Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Strömkantring. Af Edvard Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMKANTRING 21
i luthersk fromhet, att ängslan för verkhelighet skapat ovilja
mot verksamhet. Protesten mot katolicismen blef med
ödesdiger våldsamhet genomförd på det praktiska området. Man
nedbröt klostren och försummade att grunda nya härdar för
kristlig barmhärtighet, för sjukvård och fattigvård, fristäder för
samhällets lidande och förvillade. Man förkastade den här af
samhällets tjänare och tjänarinnor, som de båda katolska
kyrkorna ständigt haft till förfogande, och som t. o. m. en Taine
i sin skildring af den moderna franska kulturen betraktar som
en af dennas mäktiga faktorer.
Det är protestantismens största skam att verkligen
århundraden skulle förflyta, innan denna kyrkans stora brist blef botad;
att pietismens försök att ersätta det förlorade skulle stå
isoleradt och hela det kristliga kärleksverket utlämnas till statens
kalla dispositioner. Att de protestantiska länderna icke kände
någon organiserad krigssjukvård förrän Florence Nightingale
skapade den i Krimkriget och Röda korset därmed uppstod,
medan hvarje katolsk här, som drager i fält, säkert kan räkna
på sina tjänande bröder och systrar. Att det skulle kosta en
Wichern och en Bodelschwingh nästan öfvermänskliga
ansträngningar att samla människohjärtan om den kristna kärlekens
närmast liggande uppgifter! Man skall minnas detta förflutna
för att rätt uppskatta det som vunnits i det senaste släktledet och
glädjas åt hur lätt det nu är för oss att räcka handen till ett
kristligt kärleksverk.
Bland alla de kongregationer, som kunna nämnas i detta
sammanhang finns väl ingen, som är mer betecknande för tidens
fullständiga omslag än den kristliga studentrörelsen särskildt i
dess engelska och amerikanska former. Ty intelligensen var
ju ständigt positivismens förhoppning: om än den stupida
majoriteten stannar kvar i det traditionella — den akademiska
ungdomen skulle dock som en helig skara draga i spetsen för
de nya lifstankarnas härtåg. Och visserligen finns det
studenter nog, som ej svikit denna förhoppning; men det finns
andra, som gå fram i en annan kamp, ej blott i de debatter
och den polemik, som ligga studenter nära, utan en kamp för
att föra evangeliet fram i världen och visa dess lifskraft i
män-niskolifvet. Man tanke blott på de engelska settlements, som nu
fortplantat sig till kontinenten. Hvem hade i våra fäders
klassiska studenttid tänkt sig, att studenter skulle taga i tu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
