Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Strömkantring. Af Edvard Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 EDVARD LEHMANN
dylikt; eller att den akademiska ungdomens jublande entusiasm
skulle samla sig om en John R. Mött, när han drar kring från
universitet till universitet och kallar den i vapen för Guds rike?
Men tidens religiösa sträfvande är ingalunda uttömdt med det
positivt kristliga lif, som rör sig i katolska och protestantiska
länder. I större eller mindre beroende af kristendomen finnas
talrika former af religiositet, som ha karaktär af p riv ai fr ömhet,
af personlig åskådning eller af sådana åsikter, som bilda sig i
mindre kretsar af likställda och likasinnade, ofta med en sektartad
prägel, understundom ej utan en fläkt af det mysteriösa, som ger
den hemliga läran och den invigda lilla kretsen deras särskilda
tjusning.
Dessa privatreligioners organ äro först och främst litteraturen,
jå själfva skönlitteraturen, i hvilken det religiösa lifvet kommer
till orda, än genom en allvarsamt gripen natur som Tolstoj
eller lättrörda entusiaster i Björnsons stil, än genom de belgiska
skaldernas tragiska mystik eller en Nietzsches lidelsefulla
själsspänning. Kring sådana naturer — och mest kring dem, som
helst velat undvika det — bilda sig församlingar bestående af
människor, som återfinna sig själfva på den ståndpunkt, som
diktarna representera, eller som öfver hufvud behöfva en
ståndpunkt. Det moderna lifvet och det moderna tänkandet äro så
mångsidiga, att det ständigt måste bilda sig typiska
individua-liteter, som kunna få förebildlig giltighet för individualistiska
naturer.
Bildadt folk med kritisk läggning intaga ogärna så starkt
markerade ståndpunkter, men skola de tillåta sig någon
privatreligion, får denna helst höljas i en viss skepsis och i sin
grundriktning röra sig längs vetenskapens linjer. Och vetenskapen —
den betyder ej mer som i Voltaires tid »det myckna, som vi
veta», utan sedan den har blivit kritisk betyder dess namn
snarare »det lilla, vi veta». Förnuftet är ej mer organet, som
omfattar och uppfattar hela tillvaron. Förnuftet har nu lärt att
begränsa sig till erfarenhetens säkra område, men just detta
blir liksom med en demonisk ironi allt mindre, ju mer man
erfar. Ty man erfar allt jämt något nytt om uppgiftens
oändlighet och om otillräckligheten af våra resultat.
Detta är den stämning, hvari vår tids agnosticism arbetar med
de religiösa problemen. Hur karakteristiskt, att den filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
