Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Selma Lagerlöf: Kejsaren af Portugallien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Selma Lagerlöfs nya arbete Kejsarn af Portugallien är en
värmländsk folklifsberättelse; hufvudfiguren, den fattige Jan
Andersson i Skrolycka, är en bortkommen och oföretagsam människa,
hvars lif förlöper enformigt och händelselöst ända till den dag då
hans lilla dotter Klara Gulla kommer till världen. I och med detta
får hans lif en medelpunkt; alla hans tankar och förhoppningar
koncentrera sig omkring den lilla flickan och hennes framtid, och allt
hans arbete gäller först och främst att skydda och stödja henne.
Hennes lefnad förlöper i lugn ända till dess en dag hennes föräldrar
genom sin husbondes hårdhet finna sig ställda inför valet att
antingen gälda en gammal skuld med en för deras förhållanden
oöfverkomlig penningesumma eller lämna sitt torftiga hem i andra händer.
Då denna konflikt synes olöslig, afgöres den af dottern, hvilken redan
länge i hemlighet tröttnat vid de små förhållandena i hembygden och
nu erbjuder sig att gå ut i världen för att tjäna ihop den nödvändiga
penningsumman. Hon beger sig af, och i sinom tid anlända också
de efterlängtade penningarna, men själf låter hon icke höra af sig; hon
har helt och hållet försvunnit ur sina närmastes synvidd — andra veta
bättre hvart hon tagit vägen. För Jan är hennes försvinnande ett slag
så hårdt, att han ej kan öfvervinna det; han försjunker i grubbleri
och lefver till slut in sig i den fantasien att hans dotter skall komma
tillbaka som kejsarinna af Portugallien och bereda honom ära och
anseende. Då till slut dottern verkligen kommer åter, icke som
kejsarinna utan som ångbåtsrestauratris och ej visar sina föräldrar
annat än kyla och hårdhet, är det slut med den gamle Jans
motståndskraft; och när dottern vill resa bort med modern och lämna
honom ensam kvar, kastar han sig i sjön och drunknar.
Denna berättelse ansluter sig såväl till form som till innehåll till
Selma Lagerlöfs tidigare arbeten och företer samma förtjänster och
svagheter som dessa. Vissa detaljer gripa läsaren och sätta hans
fantasi i rörelse, en del situationer äro skildrade med stark och liflig
känsla, men som helhet sedt verkar arbetet dock ganska matt. Den
naiva, icke så litet konstlade sagotonen tröttar läsaren, och den
lyriska stämningen verkar i längden ytterligt monoton. Hela boken
ger anledning att erinra om ett omdöme om Selma Lagerlöfs
författarskap, som Wirsén en gång fällt och som ännu i dag har sitt
fulla berättigande: »Det ligger i Selma Lagerlöfs skaplynne som
författarinna något genialiskt, som är rikt på ansatser, men på samma
gång något svulstigt och bisarrt, något sväfvande och oredigt, som
gör att hennes bilder fullkomligt sakna plastik.» I föreliggande
arbete ser man för litet af det genialiska, som verkligen finnes hos
Selma Lagerlöf, men i stället desto mera af — för att åter citera
Wirsén — »en uppskrufvad romantik och ett manér som ofrivilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
