Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Frankrikes gula bok. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04 LITTERATUR
ciellt och hemligt betänkande om tyska arméns förstärkning». Detta
alltyska elaborats äkthet har från officiellt tyskt håll förnekats, och
däri uttalade eröfringstankar (t. ex. rörande Bourgogne som en del af
»det gamla tyska riket») göra det svårt att anse det som uttryck för
något slags ansvarig tysk uppfattning, äfven om någon större eller
mindre del däraf verkligen skulle ha flutit ur en tysk officers penna.
Att dess eventuella underlag i alla händelser »öfverarbetats», framgår
bl. a. af en sådan detalj som att den i december 1912 aflidne
statssekreteraren Kiderlen-Wächter af detta i mars 1913 daterade aktstycke
omtalas som ännu i lifvet, ett misstag, som ju ingen tysk
memorialförfattare kan tänkas ha begått.
Ofvan berörda papper ha säkerligen användts vid arbetet för den
franska treårslagens genomförande, och mellan raderna märker man
ofta i dem just detta syfte. De sändas nu ånyo fram, kompletterade
med en depesch från Jules Cambon af den 22 november 1913, hvari
han återger en »ur absolut säker källa erhållen redogörelse» för ett
samtal som kejsar Wilhelm två veckor tidigare skulle i
generalstabschefen Moltkes närvaro ha haft med konung Albert af Belgien.
Därvid skulle i aggressiv ton ha berörts oundvikligheten af ett tysk-franskt
krig. Från tyskt håll ha bestridts dels några Moltke tillskrifna
uttryck under samtalet och dels dennes närvaro vid de båda
monarkernas samtal, men hvarken att kejsaren eller att Moltke vid angifna
tid samtalat med konung Albert. Cambons reflexioner till det referat
— väl i tredje hand härrörande från konung Albert — som han
lämnar af samtalet, gå ut på att »fiendskapen mot oss accentuerar sig,
och kejsaren har upphört att vara anhängare af freden», hvarför
fransmännen borde, »för att låna ett här omtyckt talesätt, hålla krutet
torrt».
De två följande kapitlen handla om mordet i Sarajevo, Österrikes
bekanta not till Serbien af den 23 juli och Serbiens svar den 25
juli. Här förekommer föga nytt af uppseendeväckande natur. Man
får emellertid veta, att tyske utrikesministern von Jagow så sent som
den 21 juli för Cambon förklarade, att han »var absolut okunnig om
den österrikiska notens innehåll», samt att Italien först den 23 juli
(den dag, då noten öfverlämnades) fick meddelande om noten, »rörande
hvilken det hvarken på förhand sonderats eller ens underrättats».
Redan den 21 juli kunde t. f. franske utrikesministern Bienvenu-Martin
i en cirkulärdepesch såsom Jules Cambons intryck från Berlin
meddela, att »Tyskland kommer att stödja Österrike med sin auktoritet
utan att söka spela någon förmedlande roll».
Utrymmesskäl göra det omöjligt att i detalj relatera de följande
dagarnas diplomatiska manövrer, sådana de afspegla sig i den gula
boken. Ententemakternas ideliga maningar till Tyskland att
modererande inverka i Wien, Tysklands motsvarande till Frankrike och
England att »moderera» i Petersburg, Italiens förvåning och missnöje öfver att
ha hållits utanför, entente-diplomaternas harm öfver att noten aflåtits
vid »en tidpunkt, ägnad att öfverraska trippelententen i ett ögonblick
af desorganisation», och Tysklands bestämda vägran att blanda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
