Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Frankrikes gula bok. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 65
i den »inre» frågan mellan Österrike och Serbien äro de fakta den
gula boken ställer i förgrunden. Karakteristiska för läget äro Jules
Cambons ord den 25 juli: »För min del ser jag ingen i Europa, mer
än England, som kan göra sig hörd i Berlin». Af stort intresse är
äfven Salandras yttrande så tidigt som den 26 juli till franske
ambassadören Barrére, att Italien »i händelse af konflikt ville stå
utanför och iakttaga en afvaktande hållning». Det förefaller otänkbart,
att man i Rom skulle ha underlåtit att samtidigt ge samma besked
åt sina allierade i Berlin och Wien.
Under juli månads sista dagar träda de engelska medlingsförsöken
i förgrunden. De kännetecknas af ett ideligt, men fruktlöst sökande
efter >en formel», som kunde tillåta England, Frankrike, Tyskland
och Italien att medla mellan Österrike och Ryssland utan att
Österrike därigenom ställdes inför »ett slags skiljedomstol» eller en
formlig konferens. Den skulle därjämte tillfredsställa Österrikes kraf mot
Serbien utan att kränka detta lands oberoende och därmed
tillintetgöra Rysslands Balkanprestige. Till sist lyckades den franska
diplomatien förmå Grey att »ställa Tyskland mot väggen» genom att följa
det ursprungligen från Jules Cambon utgående rådet att uppfordra
Wilhelmsstrasse att »själf föreslå en formel» (den 29 juli), så att det
»blefve synligt, hvar ansvaret låg». Då var fredens timglas nästan
utrunnet, och kejsar Wilhelms telegramväxling med tsaren afbröts
som bekant genom de ryska mobiliseringsåtgärder, som direkt ledde till
det tysk-ryska krigsutbrottet. I gula bokens version är det
naturligtvis Tyskland, som genom sin mobilisering bryskt afbryter ett omsider
begynnande samförstånd om förhandlingsgrundval mellan Ryssland
och Österrike, därmed ådagaläggande den krigsvilja, om hvilken
aktstyckena i inledningskapitlet lämnat vittnesbörd. Fullt utarbetad
föreligger denna anklagelsehypotes i ett af samlingens sista dokument,
\7ivianis tal i deputeradekammaren den 4 augusti.
De antydningar, som ofvan gjorts om den franska gula bokens
rikhaltiga innehåll, visa klart nog, att den genom sin partiskhet är
en osäker vägledare för neutrala sanningssökare. Den är emellertid
den fullständigaste aktsamling som föreligger i ämnet (bl. a. genom
sina vidlyftiga utdrag ur de fyra andra), dess pris är otroligt billigt —
50 centimes för 216 sidor på bästa papper i stor kvart — och
språkbehandlingen, särskildt i Jules Gambons depescher och
Bienvenu-Martins resuméer, är ett mönster af diplomatisk elegans. För den,
som vill taga närmare kännedom om trippelententens och särskildt
Frankrikes officiella uppfattning af krigsutbrottets förhistoria, utgör
den därför — trots all sin partiskhet — en sjmnerligen bekväm
hjälpreda.
Verner Söderberg.
5. Svensk Tidskrift 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
