Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - En blick mot öster - Krigets retrospektiva lärdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
torget öfverflöd^, än det svala och mustiga vinet i hans
visdoms-bägare.
Den verklighet, som heter världskriget, har icke
blott sina kraf för stunden och sina frågor för
framtiden. Det kastar också ljus öfver gångna skeden. Inte minst
gäller detta oss, den hundraåriga fredens folk, som därunder nästan
vant oss af med att förstå, hvad en krigstid vill säga. Nu träda
däremot dess realiteter plötsligt oss in på lifvet, och de gångna
släktenas öden under krig taga lefvande gestalt för oss på ett helt
annat sätt än förr. Särskildt kastas en stark helsning på mycket
af hvad som passerade hos oss under den stora europeiska kris, som
fick sin afslutning för hundra år sedan.
Då som nu kämpades nämligen icke blott till lands, utan också
om hafvens frihet, och såsom stridsmedel användes ej blott kanoner,
utan ock Sträfvandena att utsvälta motståndarne. Då som nu
misshandlade därför de krigförande systematiskt den neutrala handeln
med sina kontrabandsförbud och sina förklaringar om blockad af
farvatten och hamnar. Rätteligen skulle denna blockad ju visserligen
vara effektiv, men i verkligheten brydde man sig ej därom, och
val-rustade kapare hjälpte å ömse sidor till att tillämpa förbuden. En
skillnad mellan då och nu är emellertid den, att England då med
sin sjömakt behärskade alla haf, under det att det nu fått inskränka
sitt välde till vattnen väster om de nordiska länderna. Rundt
omkring sig hade alltså då på alla håll det haf omflutna Sverige att
räkna med Englands spärrande flottor, och hvarje försök till handel
var beroende på eftergifvenhet gent mot engelsmännen. Man
behöfver efter den gångna senhöstens erfarenheter icke mycket reflektera
på detta läge, för att man nu skall förstå den Gustaf IV Adolfs och
kronprins Karl Johans politik, hvars grundtanke var, att Sverige af
handelspolitiska skäl måste stå väl med England. Det var rikets
totala afspärrande från all handel de därigenom sökte motsätta sig.
Men man förstår också, hvilken förändring Sveriges läge härutinnan
vunnit genom den tyska flottans skapande. Den har gifvit oss helt andra
möjligheter att uppträda neutralt, utan anslutning till någotdera hållet.
Äfven för en och annan af Gustaf IV Adolfs samtida hägrade
hoppet, att riket skulle få förblifva fullt neutralt, trots Englands
öfvermakt å ena sidan, Frankrikes kraf på kontinentalspärrningen å den
andra, och att svenskarne sålunda skulle få sitta i den vinstgifvande
ställningen att förblifva »Europas köpmän». Ensamt bland folken
skulle de kunna förblifva utan anslutning till någondera af de
kämpande, men vara allas gjmnade mellanhand och från båda lägren
tlraga lukrativa handelsvinster. Våra dagars situation kastar ljus
jämväl öfver det lägets lockelser. Men den belyser också dess svårigheter.
Det lider intet tvifvel att vid den nuvarande världskrisens början
det svenska folket i finansiellt och ekonomiskt hänseende stod
ganska litet förberedt på en dylik situation. Till och med grundlagarna
voro ej afpassade för denna realitet; därom vittnar bland annat det
Krigets
retrospektiva lärdomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
