Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Krigets retrospektiva lärdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 75
sätt, hvarpå banksedlarnas inlöslighet sattes ur kraft. Man erinrar
sig därvid måhända, att grundlagsbestämmelsen om sedelinväxlingen
icke tillhörde grundlagarna, sådana de skapades 1809. Då stod man
ännu alltför nära krigstidens lärdomar för att skrifva något dylikt.
Och när dessa bestämmelser ett par decennier senare infördes, så
motsatte sig bland andra en af tidens främste historiker, Geijer, dem med
den alldeles riktiga invändningen, att om det komme en tid, då
in-växlingen praktiskt ej kunde hållas uppe, tjänade lagbestämmelser
därom till intet. Alla sträfvanden i gångna tider att i vissa hänseenden
söka göra landet näringslif oberoende af utländsk import träda jämväl
i klarare belysning.
Till de mera omtalade episoderna från Gustaf FV Adolfs regering
hör hans förbud mot fransk och dansk litteratur, liksom till Karl
Johans-tidens allra första åtgärder indragningsmaktens införande.
Man har understundom sett båda dessa tilldragelser något för mycket
isolerade. För att få sin rätta värdesättning böra de jämföras med
de likartade åtgärder i andra länder, som deras regeringar tillgrepo
för att under den dåvarande krisens dagar utestänga obekväma
underrättelser från främmande land. Men är det icke så, att man nu
oupphörligt finner sig stå inför alldeles likartade företeelser?
Märkligt är därvid också, att tvånget nu lärer trycka hårdt icke blott i
länder, där godtycklig censur förut haft fotfäste, utan också i ett
sådant tal- och tryckfrihetens eljes förlofvade land som England.
När kronprins Karl Johan en gång enskildt samspråkade om
anledningarna till Gustaf IV Adolfs fall, skall han såsom sin uppfattning
hafva betonat, att den förnämsta orsaken varit landtvärnets sorgliga
öde. Politiska missgrepp och militära nederlag hade man kunnat
fördraga, men när mot slutet af 1808 de illa utrustade
landtvärns-soldaterna vid sin återkomst till hufvudstaden och andra orter
för-gingos inför de hemmavarandes ögon af farsoter, som deras eländiga
klädsel och klena näring ådragit dem, då rann bägaren öfver. Men
frågar man sig, hvarpå landtvärnets bristande beklädnad berodde, så
är svaret helt enkelt det, att inga förråd på förhand voro samlade,
och då äro vi åter inne på ett kapitel, där analogier med nutiden
icke saknas. Lyckligtvis stå vi dock nu härvid ett stycke framför
hvad som då kunde passera. Då som nu tillgreps visserligen i stor
utsträckning vädjan till den enskilda offervilligheten, men nu lära väl
dock motstycken icke ha förekommit till hvad som då faktiskt
inträffade, eller att ämbetsmannamyndigheter på olika håll i riket af
ovilja mot konungens politik fördröjde eller motarbetade de af honom
beordrade insamlingsåtgärderna. Till alla dem det vederbör är
emellertid landtvärnets öde 1808—1809 en den kraftigaste maning att i tid
sörja för landstormens utrustning.
Det är för öfrigt nog icke blott enskilda sidor i tidigare
krigsskeden, som det nuvarande världskriget så att säga konfronterar oss med.
Ställas vi icke öga för öga med allt det grubbel och alla de
spörsmål om Sveriges ställning i likartade lägen, som vårt folks politiskt
medverkande grupper haft att möta och genomkämpa? Spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
