Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - En jordpolitisk programskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DAGENS FRÅGOR
vissa folkliga reformkraf. Modern är denna jordpolitik i hög grad,
så till vida som den bär ett socialreformatoriskt och demokratiskt
drag. De resultat, som på det ekonomiska eller
samhällsvetenskapliga området nyare forskning och lagstiftning utomlands ha att
uppvisa, tyckas däremot ha betydt mindre.
Programmets kärnpunkt utgör den tryggade besittningsrätten, som
ju under senare år lifligt debatterats inom riksdagen och i pressen.
För att få en historisk utgångspunkt härför går författaren tillbaks
till den gamla svenska åborätten, sådan denna utvecklats under
Medeltiden, och söker att på denna grundval uppdraga konturerna till en
moderniserad åborätt. Han söker vidare att analysera och jämföra
äganderättsbegreppet under olika tider. Det är alltså med erfarenheter
från en lång och lärorik utveckling, som författaren vill råda bot på
de olägenheter, hvilka vidlåda jordäganderätten i dess nuvarande form.
Denna historiska öfverblick är afsedd att tjäna till stöd för
synnerligen vidsträckta anspråk från statens sida och mynnar ut i att den
enskildes jordäganderätt egentligen är en modern uppfinning afganska
tvifvelaktigt värde. Alt i striden för en sådan favoritidé åtskilligt
måste dels lämnas ur sikte och dels omtydas, ligger i viss mån i sakens
natur. Mer än en gång erinras man om Zolas berömda definition
på ett konstverk: en bit af verkligheten, sedd genom ett temperament.
Vid häfdande af åborättens fördelar framhålles, att den förhindrar
latifundiebildningen, jordens försäljning till utlänningar och jordens
skuldsättning. Aborätten bör för att motsvara sitt ändamål endast
kunna tillkomma jordbrukare som själfva sköta sin jord, och denna
skulle upplåtas af kronan eller kommun. Allt jobberi med
vattenkraft, grufrätter eller afverkningsrätter skulle därigenom kunna
förhindras, besittningsrätten skulle vara ärftlig och åbon skulle t. o. m.
kunna inteckna och sälja sin rätt, dock med rätt för skyldemännen
att inlösa den. Äfven jordägaren (stat eller kommun) skulle i tur
efter skyldemännen ha samma rätt. Åborätten skulle alltså komma
ganska nära äganderätten och den viktigaste skillnaden blefve den
ränta, som åbon hade att erlägga och som förf. sökt gestalta så, att
åbon, till skillnad från jordägare, blefve oberoende af
prisfluktuationerna å världsmarknaden. I detta syfte skulle räntan vid
upplåtelsen fastställas i naturaprodukter men lösas i penningar af åbon
efter marknadsvärdet å leverans- eller betalningsorten.
Att åborätten omöjliggör latifundiebildning är ju n^cket tröstande,
men att varna för den faran hos oss är nästan för populärt. Föga
tyngre väger det resonemang, att åborätten skulle bli emanciperad
från verkningarna af »lagen om jordbrukets aftagande afkastning vid
stegrad användning af arbete och kapital» (sid. 72). I den mån denna
lag verkligen gäller, är den nog ganska oberoende af brukarens
rättstitel. Kraftigast till förmån för åborätten talar utan tvifvel den klart
uppvisade fördel det allmänna skulle ha af jordvärdestegringen, och
att väcka intresse härför är utan tvifvel en förtjänstfull gärning.
Såsom naturligt är i en politisk programskrift, blifva ej heller
frågorna om billig kredit för åbor, expropriation af fideikommissjord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
