Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Maximipriser - Professor Söderhjelms Levertinbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådande tillgång och efterfrågan och alltså dess omöjlighet; statens
ingripande kan intet annat göra än att påskynda själfregleringens
inträdande, i de fall då den på grund af panik blefve fördröjd —
och det uppnås sannerligen ej genom att afvakta, om den skall
inträda af sig själf.
En analog uppgift med den här antydda vore det att upplysa
allmänheten om hvilka pris som för tillfället motsvara marknadsläget;
men för detta ändamål torde den af prof. Ashley här ofvan (sid. 2)
omtalade engelska åtgärden att låta en sakkunnig nämnd offentliggöra
dylika priser vara betydligt lämpligare än en prisreglering genom lag.
Emellertid innehåller vår »lag om förfogande öfver vissa varor vid
krig eller krigsfara», såsom namnet antyder, äfven ett annat moment,
som från början föreslogs af justitieministern, därefter ströks på
Lagrådets begäran men nu återinsatts af Riksdagen; och detta synes vara
ungefär det enda i hela lagstiftningsverket som kan sägas hålla stånd
inför en vetenskaplig kritik. Denna bestämmelse ger Kungl. Maj:t
befogenhet att inlösa en vara, hvaraf tillgången är så knapp, att
»genom fri föryttring eller förbrukning af varan kan uppstå
betydande svårighet att tillgodose behof af synnerlig vikt» (§ 3). Detta
är hvad som måste ske i en belägrad stad, och äfven i mindre
förtviflade omständigheter har det sin uppgift; det är ingen tillfällighet,
att yrkanden härom nu börja framträda i Tyskland. Endast på detta
sätt kan man nämligen afhjälpa prisbildningens enda fundamentala
svaghet, den nämligen, att, förnämligast på grund af
inkomstfördelningens ojämnhet, samma belopp i penningar representerar mycket
olika starka behof för olika människor. När förrådet af en vara är
ytterligt knappt, kan det då inträffa att de rika köpa upp alltsammans
och äta sig mer eller mindre mätta, medan de fattiga icke få
någonting alls. I fråga om medlen för lifvets uppehälle bör detta aldrig
få ske, och därför inträder nödvändigt i dylika fall ren kommunism.
Men så länge ett land ej kommit därhän, gör man bäst i att lämna
prisbildningen i fred eller rättare sagdt att påverka densamma på de
enda sätt den normalt kan påverkas i sänkande riktning, nämligen
dels genom att öka tillgången, dels genom att minska varans
användning, dels slutligen genom att förbättra försäljningsorganisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
