Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Maximipriser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 85
Denna utveckling kan man redan lätteligen följa i Tyskland. I en
uppsats i Friedrich Naumanns utmärkta veckoskrift Die H il f e har
den allmänt aktade tyske riksdagspolitikern Georg Gothein (den 24 dec.)
skrifvit en lärorik uppsats med den betecknande titeln »Die
Höchst-preise fur Getreide nicht einmal Mindestpreise». Sätten att kringgå
priserna äro oräkneliga, såsom man kunde ha sagt sig förut men
som belyses från alla håll: fantastiska pristillägg för säckarna,
fingerande af högre vikt, som köparen afstår från att kontrollera och som
då kompenseras med högre pris, varornas förande från orter med
låga maximipriser till sådana med höga — Gothein säger att man
därför på de förra ställena snarast är böjd att påyrka höjda
maximipriser, för att ej all spannmål skall gå ifrån orten — beräkning af
ofantlig courtage för säljaren, som uppträder såsom mäklare för sin
egen vara o. s. v.
Man kan mycket väl säga, att detta icke visar mänskligheten från
någon vacker sida. Men äfven om intet af allt detta skulle inträffa, äfven
om maximipriser, som låge under marknadens fria prisbildning, till en
tid kunde genomföras, skulle de lika fullt vara orimliga. Jå, så
paradoxalt det låter, skulle de vara ännu orimligare i så fall. Ty — fastän
det fortfarande låter som en paradox — om tillgången på en vara
verkligen är knapp, så äro höga priser på varan önskvärda.
Prisstegring är nämligen det enda medel mänskligheten ännu upptäckt
för att framkalla å ena sidan ökad sparsamhet med varans
användning, d. v. s. minskad efterfrågan på densamma, och å andra sidan
ökad tillgäng. Ett maximipris, som kunde genomföras, skulle alltså
å ena sidan föranleda för stor konsumtion och å andra sidan
afskräcka från tillförsel. Det senare ha de tyska myndigheterna i sin
ekonomiska vishet ytterligare uppmuntrat genom att låta spannmålspriserna
automatiskt stiga med l 1/2 mark den l och 15 i hvarje månad —
sålunda direkt premierande ett innehållande af varan; men äfven
därförutan, ehuru i mindre grad, skulle detta ha inträffat på grund
af förhoppning om stigande priser. Nästa steg blir då
tvångsförsäljning af varan, såsom äfven vår lag föreskrifver, med påföljd att alla
förråd såvidt möjligt gömmas undan och alla importörer afskräckas.
Resultatet blir alltså ett långt högre pris än man hade behöft räkna
med, om maximiprissättningen uteblifvit. Man kan fråga sig, om ej
lagens faktiska kringgående, trots all stor skada det gör, då är det
mindre af två onda ting.
Maximipriser äro därför som regel ett anmärkningsvärd!
hufvud-löst tilltag. Den enda nytta de rimligtvis kunna göra är att lugna
enfaldigt, uppskrämdt folk i en panik, sådan som vi bevittnade här
och annorstädes vid själfva krigsutbrottet; men vanligen komma de
för sent till ett sådant ögonblick. Det vittnar därför om en
beklaglig brist på nationalekonomisk insikt, när Lagrådet i sitt yttrande
rörande maximi-lagen säger: »Ofta torde . . . efter någon tid
förhållandena af sig själfva återgå till det normala. Statens ingripande synes
icke böra äga rum, förrän en sådan Själfreglering visat sig uteblifva.»
Uteblir en sådan »Själfreglering», visar detta dess oförenlighet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
