Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om vapenverkan och förluster i krig. Af Hugo Jungstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENVERKAN OCH FÖRLUSTER I KRIG 99
närmare än 800—1,000 m. från fienden. Det säger då sig själft,
att densamma, i händelse af återtåg, har svårare att utan
ytterligare betydliga förluster draga sig ur spelet i förra fallet än i
det senare. Ju närmare de båda motståndarna utkämpa
striden, ju mera denna antager karaktär af handgemäng, desto
blodigare blifva striderna.
I forna tider, då anfallsvapnen hufvudsakligen utgjordes af
svärd och spjut, voro striderna i allmänhet mycket blodiga, och
det var ej ovanligt, att en stor del af den besegrades här blef
nedgjord. Sålunda förlorade vid Cannce (216 f. Kr.) den
omkring 77,000 man starka romerska hären öfver 44,000 man
(56 %) i döda, och vid Munda (45 f. Kr.) stupade af Pompeji
här, hvars styrka torde kunna uppskattas till omkring 60,000
man, vid pass 30,000 (50 %).
Dylika upprifvande förluster förekomma äfven någon gång
under medeltiden såsom vid Hastings (l066), Coutray (1302) och
Tannenberg (l410) men blifva sedermera, i den mån eldvapnen
mera allmänt komma i bruk, sällsyntare. Exempelvis förlorade
i första slaget vid Breitenfeld (l sept. 1631) den 32,000 man
starka kejserliga hären 7,500 man i döda och sårade (23 %),
medan den 33,000 man starka svensk-sachsiska härens
motsvarande förlust utgjorde 6,100 man (18 %0, hvaraf 4,000 kommo
på den 11,000 man räknande sachsiska armén, och i det andra
slaget vid Breitenfeld (l nov. 1642), som likt det förra anses
vara ett af de blodigaste fältslagen under hela kriget, öfverstege
den slagna kejserliga härens förluster icke 22 %, medan den
svenska härens uppgingo till 20 %.
Vid bedömandet af förlusterna1 på slagfältet må man dock
ihågkomma, att dessa långt ifrån uteslutande bero af
vapenverkan. En mängd andra viktiga faktorer spela nämligen in,
såsom sättet för stridskrafternas användning (taktiken) och
stridens egenskap af anfallsstrid eller försvarsstrid, stridens
långvarighet, truppernas beskaffenhet i moraliskt afseende (deras
disciplin), terrängens beskaffenhet och intagna
försvarsställningars styrka o. s. v.
Det är ju gifvet, att vapenverkan måste vara beroende af
taktiken i så måtto, att ju sårbarare (tätare) formerna, i hvilka
trupperna uppträda, äro, desto större blifva förlusterna. Likaså
1 I denna uppsats afses härmed, där ej annorlunda säges, förlusterna i döda
och sårade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
