Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkskolelärarekåren inom det svenska samhället. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLELÄRAREKÅREN INOM DET SVENSKA SAMHÄLLET 121
hvilket vid seminariet kan ha blifvit tillfälligt kufvadt, men
också behängdt med stolhet öfver inhämtade kunskaper, för att
längre fram slå ut i den själf säkerhet, som, i stället för att
uppenbara, ofta döljer den ursprungliga, verkligt goda
begåf-ningen. — Andra komma från lärare-, landthandlande-,
handtverkare-, förmans- och äfven arbetarehem. Men nästan som
regel gå dessas släktrötter genom ett eller ett par led tillbaka
till bondeklassen. Och typen för de olika grupperna
förenhetligas lätt nog till följd af seminarieutbildningens uniformerande
karaktär, de ganska jämställda ekonomiska villkoren och den
därmed sammanhängande likformigheten i konsumtionsstandards
samt den omfattande, lifskraftiga organisationen.
Lärarinnornas hem äro väsentligt mer kringströdda inom
skilda samhällsfält. Och för en stor del af dem har vägen till
folkskolekatedern gått genom elementarskolan. Plikttrohet och
yrkesintresse äro onekligen utmärkande för kvinnor med
intellektuellt f or var f s arbet e, och sannerligen ej minst för lärarinnorna.
Man kan helt säkert ej göra gällande, att hos läraren och
lärarinnorna härskar någon skillnad i nitälskan för folkskolans
utveckling och barnens utrustning. Men om denna nitälskan
vore starkare hos lärarne, så kunde den omständigheten ej vara
ägnad att väcka förvåning; ty af lärarekårens homogenitet bör
man ju kunna sluta till ett så mycket mera koncentreradt
intresse gentemot de barn, som i första rummet höra folkskolan
till, så länge bottenskoletanken hålles fjärran från
förverkligande.
Denna uniformitet, som numera håller på att åtskilligt
sönderbrytas genom det växande antalet af på folkskolelärarebanan
inströmmande studenter och akademiker, har bildat den fasta,
säkra utgångspunkten för kårens sträfvanden. Men den har
också i hög grad bidragit till utformning af den alltför
generaliserade läraretyp, hvilken i vidsträckta kretsar väckt en ensidig,
osympatiskt färgad stämning mot hela klassen. Faran af en sådan
entonighet har naturligtvis inte varit undanskymd för de
klart-seende, gedigna intelligenser, som smidt samman och ledt lärarnes
stora organisation. Sålunda uttalade Fridtjuv Berg vid ett
ombudsmöte inom allmänna lärareföreningen för öfver tjugu år sedan
dessa ord: — »Alla skola icke skäras öfver en kam, alla hjärnor
skola icke gå i samma takt, alla tungor icke säga samma ord;
hvar och en bör vara sig själf samt tänka och känna efter sin
9. Svensk Tidskrift 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
