Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkskolelärarekåren inom det svenska samhället. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärare i allmänhet äro lågt aflönade — ett förhållande som i
sin mån möjliggjort bildningens vidsträckta spridning.
Den sociala ställning, hvilken utmärkes af vederbörandes
sällskapsförvärf och umgängeskrets, blir i Sverige såväl som i
andra land allt mer afhängig af ekonomiska förhållanden, och
detta törhända i särskild grad i de smärre samhällena. En
handlande, som för ett någorlunda stort hus med ett relativt
godt bord och goda viner, må vara hur föga intellektuellt
rustad, hur intressebegränsad som helst — han varder dock
esomoftast umgängesvän med ämbetsmän och lärda yrkesutöfvare,
för hvilka den begåfvade folkskoleläraren, viril i intressen och
synpunkter, som regel förblir en social främling. Här skulle
kunna anföras mångfaldiga, ibland rent af groteska exempel på
öfverhöghetsfasoner från för öfrigt ganska enkelt folk gent emot
sådana lärare.
Man kan förstå, att lärarne både medvetet och omedvetet
eftersträfvat och fortfarande eftersträfva en kompensation för detta
undanskymda samhällsläge. Och de ha vunnit en sådan dels
i den kollektiva styrka och prestige, som deras organisation
meddelat, dels, och kanske framför allt, i sitt offentliga —
stats- och kommunalpolitiska — inflytande.
Endast den, som har ett svagt utveckladt sinne för
proportioner, kan tala om någon egentlig invasion af folkskolelärare
i Sveriges lagstiftande församling. Förra året inneslöt kåren
omkring 5,200 manlige ordinarie medlemmar, stadda i tjänstgöring
inom landet. I det första riksmötet sutto tio lärare, en i första
och nio i andra kammaren. Af dem befunno sig två utanför
tjänstgöring, nämligen en såsom statsråd och en såsom
folkhögskoleföreståndare. Fyrtio år förut — eller 1874 — räknade
vår riksdag bland sina ledamöter fyra folkskolelärare och
organister. Hvad som inträffat är ej, att folkskolelärarnes
parlamentariska representation tilltagit starkt, men att
elementarskolelärarnes aftagit starkt, enkannerligen under de senaste tjugu
åren. Och därmed har inträdt ett motsatsförhållande, som
åtminstone delvis förklarar de öfverdrifna föreställningarna om
folkskolelärarnes breda utrymme i det politisk-parlamentariska
lifvet. Men inom kommunalpolitiken med dess mångahanda
arbetskräfvande, i regel pekuniärt lönlösa uppdrag äro
folkskolans lärare så mycket mer anlitade. Vi få ett starkt intryck af
detta, då vi bläddra igenom Svensk folkskolematrikel för 1910;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
