Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkskolelärarekåren inom det svenska samhället. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 E. H. THÖRNBERG
år sedan skrefs i detta land ett konsistorieutlåtande, i hvilket
motståndare och anhängare till de framböljande
liberal-demokratiska tänkesätten fingo läsa: — »Betraktar man däremot nu
den från Stockholm återvändande riksdagsmannen af
bondeståndet, så finner man vanligtvis en halfherre med alla de högre
klassernas lyten, förstörda seder och ofta likaså förstörda
affärer, med en klandersjuka af alla regeringsåtgärder, utan hof
och sans, en anspråksfullhet lika löjlig som öfverdrifven. Hans
bibel är Aftonbladet och hans käraste sysselsättning
kannstöpe-rier.» — I sin etsande och kraftmättade affattning utgör detta
uttalande af Växjö domkapitel en sammanpressning af de
stämningsutslag, som skede efter skede sorlat i luften gent emot
dylika klassers och gruppers framträngande. Det bär en
fulländad tidsfärg. Men den färgens grundton sträcker sig genom
decennier. Och ur denna framträder, klarare och friskare än
ur skämttidningarnas spalter från nittonhundratalets andra
årtionde, den stämning, hvilken på sina håll i våra dagar stiger
upp emot lärarne i den svenska folkskolan, mot hvars
utveckling Esaias Tegnér ställde sitt ännu lysande snilles makt med
det citerade utlåtandet.
Men äro det klassiska Chronschoughsporträttet och
Bengtzéns-brefven, jämte allt hvad som vuxit upp bredvid och emellan
dessa sins emellan skarpt åtskilda litterära alster, endast att
betrakta som en lång serie af mer eller mindre orättvisa angrepp
från den politiska och sociala konservatismens sida gent emot
frisinnade personligheter och grupper? Detta må det vara
förbehållet endast åt fåkunnigheten att göra gällande. Kring August
Bondeson stod ännu en fläkt af åttiotalets radikalism, och hans
John Chronschough var en välsinnad, ’samhällsbevarande man.
Karl Hjalmar Lundgren är väl numera närmast konservativ,
åtminstone under de timmar, han ägnar åt detta författarskap.
Och hans Johannes Bengtzén har blifvit en jämnstruken
nutidsliberal med lutning åt socialismen. Låt oss emellertid anställa
det tankeexperimentet, att folkskollärarne f. n. vore högermän
i samma utsträckning, som de äro liberaler och
socialdemokrater! Vi behöfva då ej mycken fantasi för att höra smattret af
alla de eleganta elakheterna mot dem från salongsradikalismens
hufvudorgan i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
