Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Olavus Petri Samlade skrifter. Af Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 LITTERATUR
ska häfdernas klarare och rikare belysning», betonas här
nödvändigheten för den historiska forskningen att ingående studera och lära
känna de båda förgrundsgestalterna i reformationens religiösa och
nationella väckelsearbete. »Konung Gustaf känna vi redan bäst i de
samlade alstren af hans politiska maktbud och undervisning. Tiden
är nu ändtligen inne, att äfven Olavus Petri får tala till eftervärlden
i det äkta och obrutna sammanhang, som ensamt förmår göra hvad
han varit och verkat rätt åskådligt och fruktbärande för vår
historiska uppfattning.» Mycket återstår att vinna, »innan vi mäkta
sammanfatta hans verksamhet för vår kyrka under enhetliga synpunkter,
innan hans betydelse såsom skriftställare och språkdanare kan ställas
i sin jämnt fördelade dager med hänsyn till föregångare och
efterföljare, till hvad han ärft, lånat, förvärfvat eller tillsatt af sitt eget.
Men förordet inskränker sig ej till dessa allmänna reflexioner och
anmärkningar. Det går äfven in på en direkt analys af Olavus Petri
åskådning på samhällslifvet område, såsom den framträder i hans
skrifter och handlingar. I knapp och sammanträngd formulering ges
här en ypperlig vägledning vid studiet af Olavus Petri person och
gärning. Af särskildt intresse äro de korta antydningarna om Olavus
Petri ställning till konungamakten och den senare sammanstötningen
mellan honom och Gustaf Vasa. Olavus Petri satte »kyrkans och
lärans sak framför den nya svenska Öfverhetens jämkningsförsök, och
äfven hans svenska frimodighet gjorde honom, trots all Utvärtes
tillbakadragenhet, i längden omöjlig såsom den världsliga maktens lydiga
redskap. Emellan de båda utpräglade personligheter, som hvar för
sig gjort så bestämmande inlägg i Sveriges omdaning, utbröt en
sammandrabbning, hvars förlopp och utgång måste bilda ett af de
viktigaste spörsmålen för vår historiska forskning». Af det ej myckna
vi känna härom, kunna vi skönja, »att den nyväckta fosterlandskärlek,
som hos den själfmedvetne konungen och nyktert beräknande
statsmannen gick upp i häfdande! af rikets ständigt hotade oberoende
och i samlandet af dess växande krafter för klart begränsade
syftemål, hos den kyrklige reformifraren och sedeförkunnaren fann sitt
uttryck framför allting annat i förhoppningarna om ett stillsamt
lefverne inbördes och ett fredligt beteende mot alla andra folk.»
Det föreliggande första bandet innehåller tolf skrifter af Olavus
Petri från åren 1526—1528. Till samtliga ha af docenten K. B.
Westman skrifvits kortfattade, men synnerligen upplysande
litteraturhistoriska inledningar. Vi möta här »En nyttig undervisning» (1526),
vår första reformationsskrift på svenska, »Ett allmännelig! förspråk
till det Nya Testamentet» (1526), »En skön, nyttig undervisning» (1526,
-Svar på ett okristligt sändebref» (1527), Olavus Petri första och
skarpaste polemiska skrift, riktad mot ett »sändebref» mot Luther
och hans läror af den lärde karmelitermunken och lektorn i teologi
vid Köpenhamns universitet Paulus Heliae (Poul Helgesen), »Svar på tolf
spörsmål» (1527), författad med anledning af de af konung Gustaf
framställda religionsfrågorna och Peder Galles svar å dessa, »En kristlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
