Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Olavus Petri Samlade skrifter. Af Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmaning till Sveriges inbyggare» (1528), predikan hållen vid konung
Gustafs kröning, »Ett litet sändebref» (1528), Olavus Petri andra
stridsskrift mot Paulus Heliæ »En kristlig förmaning till klerkeriet» (1528),
»En liten bok om sakramenten» (1528), »En liten undervisning om
äktenskapet» (1528), »En liten bok, i hvilken klosterlefverne förklaradt
varder» (1528), »Om Guds ord och människors bud och stadgar i det
andliga, som är själens regemente» (1528).
Det är i Olavus Petri kröningspredikan, som vi finna de klaraste
uttrycken för hans statsåskådning. Det ämne, han behandlar, är
konungens och undersåtarnes inbördes plikter, hvilka han utlägger i
anslutning till apostlen Pauli ord i Romarebrefvet och Femte
Moseboks 17:de kapitel. »Konungs embete är ordineret och skickat aff
Gudhi for thet meniga betzsta skul, ath fridh och roligheet må wara
j land och städher, såå ät then ene icke gör then andra offuerwold,
och är for then skul jtt Christeligit embete, ganska nyttigt och gott
när thet och så Christeligha brukat warder.» Men konungen har ett
stort och tyngande ansvar: eftersom »Gudh haffuer skickat konungen
for folkit skul, och icke folket for konungens skul», så är konungen
»icke skickat ther til at han skal sökia epter sitt eghit betzsta medh
sitt regemente, vtan på thet at han skal sökia epter then menige
mandz nytto och gagn»; konungen skall ej heller vara af den
meningen, »at han wil wara en wellig herre offuer sina vndersåter, och
regera them epter sitt eeghit sinne sich sielffuom til godho och gagn,
for ty hwar han sådana mening haffuer, thå är han icke en rätt
Christen, vtan en tyran offuer Gudz almogha». Å andra sidan
inskärpes undersåtarnes ovillkorliga lydnadsplikt gent emot konungen
med all kraft. »Vndersåterne skole medh theres anslagh wara
konungen eller offuerhetene lydighe och höruge», och »then sich
vpseter emoot offuerheten eller herskapit han vpsätter sich emoot Gudz
skickelse.» Sin kristliga utgångspunkt likmätigt måste väl Olavus
Petri förklara, att om konungen »wille påbiudha thet wij icke holla
kunne medh mindre at wij ginge emoot Gudz bodh, thå skulle wij
jntit achta theres bodh, vtan wara Gudhi mera lydhige än
menniskior». Dock torde han härmed afse endast passivt motstånd från
undersåtarnes sida och har sannolikt ej med sina ord velat
sanktionera det öppna upproret emot en ogudaktig öfverhet.
Ofvanstående har endast i ringa mån kunnat gifva en föreställning
orn det rika innehållet i Olavus Petri »Samlade Skrifters» första band.
Det är en verklig kulturgärning att på detta mönstergilla sätt bringa
den svenska allmänheten närmare kännedom om en af vår historias
främsta gestalter. Med stort intresse motser man arbetets fullbordan
— vi hafva här att vänta framför allt en kritisk edition af Olavus
Petri krönika, vårt första vetenskapligt historiska verk i egentlig
mening. Till utgifvare och förläggare bör äfven uttalas en komplimang
för den smakfulla och vårdade utstyrsel, i hvilken arbetet uppträder.
Sven Tunberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
