Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Arbetslösheten och kriget - Politik och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 DAGENS FKAGOK
ligen kräfver. Att understöds verksamheten bland de arbetslösa
nödvändiggör en betydligt större effektivitet hos den offentliga
arbetsförmedlingen än hvad denna för närvarande besitter, visar därför äfven
denna sida af arbetslöshetsfrågan under kriget.
Gång efter annan har man såväl i vårt land som
annorstädes under senare tid till besvarande
upptagit frågan om orsaken till att de politiska personligheterna och det
politiska arbetet öfver hufvud taget i våra dagar så starkt och
märkbart sjunkit i anseende. Betecknande är, att själfva detta faktum icke
på något håll kunnat bestridas eller förbises; öfverallt känner man,
att ett dylikt försök skulle vara helt och hållet lönlöst. Den snabba
popularitet, som typen Johannes Bengtzén vunnit, är härvidlag ett
särdeles talande symptom på hvad man i allmänhet tänker i detta
ämne. Problemet har upptagits i en uppsats, som framkommit i det
senast utgifna häftet af tidskriften Samtiden. Den bär titeln
Offent-lige Msend; dess författare är en af Norges mest framstående
pressmän, Morgenbladets förre redaktör Nils Vogt
Vogt tar sin utgångspunkt i samma faktum som här ofvan
påpekats, nämligen den ständigt sjunkande aktningen för
folkrepresentationens medlemmar i första rummet men därjämte äfven för öfriga
i det aktiva politiska lifvet deltagande personer. Han framhåller, att
orsaken till denna misstro hos tänkande och kunniga personer
hvarken beror på att det blifvit en modesak att tala nedsättande om
politikerna eller på att man misstänker dem för personlig egennytta,
utan att den ligger däri, att den utanför politiken stående allmänheten
allt mer och mer kommit på det klara med att våra dagars politiska
verksamhet kräfver uppoffring af friheten för programmet och tvingar
personligheten att försvinna i partiet. De enskilde representanterna
få i alla frågor sin mening dikterad för sig af partiet, och hänsynen
till dettas välfärd får skjuta allt annat åt sidan. Om det förhåller sig
så, som en af stortingets främste män formulerat saken, att »folk
suggestioneres og faar sig sin mening servert fuldt faerdig av partiet
og if0rer sig den som en naturlig ting, som de traekker paa sig sine
str0mper om morgonen», jå, då är det också på tiden, »ät der lultes
ut blandt str0mpetrsekkerne, hvad enten de permanent holder det
gaaende paa str0mpelsesten eller tramper avsted med st0vler utenpaa
det uldne og svede partiplag, som er deres inderste vern». Men det
är inte så lätt att få folk att vädra, som vant sig vid dålig luft, i
synnerhet som detta begrepp tycks vara skäligen relativt.
Alla de förhoppningar, som knötos vid demokratiens genombrott,
ha blifvit på det bittraste besvikna. »Demokratiet skulde vsere de
flestes styre giennem de bedste, det tegner til ät bli de bedstes
underkuelse under de fleste.» Vogt tar sina exempel särskildt från
två stora »merkesaker» i norsk politik: förbudsrörelsen och
»maal-saker». I den press, som stöder förbudskrafvet och i de föredrag,
som rörelsens kringresande emissarier ge allmänheten till lifs, möter
man ingenting annat än de hätskaste och simplaste försök att ned-
Politik oeh
personlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
