Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Politik och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 171
svärta och misstänkliggöra motståndarna, (iäller det att välja mellan
en motståndare till förbudet och en ortodox förhudstroende, så
falla absolutisternas röster alltid på den senare, äfven om han är
af den tarfligaste beskaffenhet. Vogt anför ett fall, då en dylik
representant för folknyktérheten under sin parlamentariska verksamhet
icke visade sig i stånd till annat än att draga skam öfver sina
valmän och tillfoga stortinget allvarliga obehag. Vid ett annat tillfälle
— år 1912 — röstade nykterhetsvännerna utan tvekan på en
kandidat, som visserligen var förbudstrogen i sin lära men alldeles icke i
sitt lif. Men för partiet har dylikt föga betydelse, endast
programmet fasthålles. Då, som fallet var i fråga om tullen på vin och
spirituösa, Frankrike tvang Norge till eftergifter, hvilka af
förbudspressen tidigare betecknats som otänkbara, öfvertog man under
omständigheternas tryck på förbudssidan helt enkelt de argument, som de
förut hätskt förföljda motståndarna hade användt, allt i syfte att hålla
partiet tillsammans. Samma fanatism, samma oresonlighet och samma
envisa partianda framträder äfven i maalsaken, hvilken
hufvudsakligen synes gjord för att åstadkomma splittring och oenighet inom
det norska folkets egna leder. »Som politiken nu drives i Norge av
politikere flest, er der fare for ät ikke alene de selv, men ogsaa
folket kan ta skade paa sin sja3l derav.» Det är därför nödvändigt, att
man i det politiska lifvet öppet erkänner, att det finnes band af större
helgd och förbindelser af djupare art än dem som binda individen
vid hans parti. Det nuvarande politiska systemet kan icke annat än
genomsyra hela det politiska lifvet med en demoralisation, som i
längden måste blifva ödesdiger för samhället i dess helhet.
De tankar, som här framställas, äro ej nya; redan flere gånger
förut har man hört liknande ord från Norge. Särskildt kraftigt ljödo
de i En Folkefiende, där Ibsen låter doktor Stockmann bryta ut mot
partiprogrammen, som vrida nacken af alla unga och lifsdugliga
sanningar och dundra öfver den samhällsvisdom, som bjuder det stora
okvalificerade flertalet att härska öfver den kunniga och dugande
minoriteten. Nils Kjaers Det lykkelige Valg med dess realistiska
skildring af det politiska lifvets skuggsidor hade samma syfte. Vogts
framhållande af det olidliga tvång, som partityranniet utöfvar inom
politiken, och den demoraliserande inverkan på karaktären, som måste
följa däraf, har emellertid en konkret beviskraft och en aktualitet,
som öfvertygande kompletterar den drastiska bild diktarne
frammanat af demokratiens organisation och dess praktiska konsekvenser.
I vårt land ha det demokratiska genombrottet och den
proportionella partimatematiken, hvilken man synes ha upphöjt till någon
sorts allenahärskande sedelag för våra mer eller mindre offentliga
män, i ljuf förening påskyndat utvecklingen till den grad, att vi snart
kunna mäta oss äfven i detta afseende med de demokratiska
föregångsländerna på både denna och andra sidan Atlanten. Härutinnan
ha vi onekligen nått en nationell samling, som omsluter alla partier,
om också utvecklingen fortskridit olika raskt på olika håll. Den
politiska själfuppehållelsedriften tvingar partierna — hvilken så än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
