Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Spannmålstullarna. Af Nils Wohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANNMÅLSTULLARNA 199
sträckande sig till tiotusentals företagare, och kriserna inom
andra affärsgrenar. Vid sidan af de i
nationalförmögenhetsundersökningarna s. k. sakvärdena finnas med dem förenade s. k.
personvärden. Hvarje större jordbrukare, som under träget
arbete förvärfvat sig insikter och förmåga för den svåra
uppgiften att administrera ett nutida större jordbruk, representerar ett
sådant personvärde. Summan af dessa personvärden bildar ett
stort nationellt kapital. Detta skulle vid en agrarkris af den
omfattning, som måste följa af tullarnas borttagande, till större
delen förstöras. Om en del skofabriker eller fastighetsbolag
gå öfver ända, kunna personvärdena lätt ersättas. Men icke så
i en agrarkris, ty reserven af köpkraftiga personer, utbildade för
det större jordbrukets uppgifter, är alldeles otillräcklig.
Följden af en agrarkris efter världskrisen blefve därför
ofantligt olycksbringande. Krisen skull hårdast träffa och massvis
undansopa de bästa jordbrukarne, nämligen dem, som under god
omvårdnad om sina skogstillgångar sökt hålla jordbruket uppe
på modern ståndpunkt och vidtagit först i framtiden räntabla
kulturförbättringar. De professionella egendomshandlarne och
skogsjobbarne skulle sitta säkrast. Och det blefve med
säkerhet just denna sistnämnda klass af personer, som i främsta
rummet skulle uppträda som köpare af alla de gods, som ginge
under klubban. En väldig spekulationsperiod är ju ändock att
emotse. Därmed öppnades en bred väg för själfva
egendomarnas förstöring genom misskötsel af jordbruk och skogstillgångar.
I ännu större skala än nu blefve sedan slaktningar af de
utsugna jordbruken den slutliga följden. Ingen lärer väl tro, att
en sådan utveckling skulle gagna vår brödfrågas lösning.
Att tullskyddet, när normala förhållanden inträdt, åter bör
bringas i kraft, är sålunda uppenbart. Men det vore mindre
förutseende att icke begagna den närvarande tiden till att
undersöka, i hvilken utsträckning och i hvad form detta lämpligast
bör ske. Den har endast ytligt tagit kännedom om
jordbrukstullarnas problem, som förmenar ingen bättre lösning finnas än
att endast återinföra de förut gällande tullsatserna å omalen
spannmål och å mjöl. Dessa fastställdes för tjugu år sedan,
mycket har på jordbruksområdet ändrats sedan dess, och åtskilliga
erfarenheter hafva vunnits, som nu hälst borde tillgodogöras.
För frågans bedömande vill jag fästa uppmärksamheten på
den skillnad mellan nominellt tullskydd och effektivt tullskydd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
